Bokmalans läsdagbok 2011

JANUARI-FEBRUARI
Fire - Kristin Cashore
Little (Grrl) Lost - Charles DeLint
Claire de Lune - Christine Johnson (Btj)
Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld
Doggie - Sofia Karlström
Arizonas bok - Eden Maguire (Btj)
Perdido Street Station - China Miéville
Tales of Beedle the Bard - J.K. Rowling + omläsning av hela Harry Potter-serien
Vem är Arvid Pekon? - Karin Tidbeck
Å alla kära systrar! - Ebba Witt-Brattström


MARS
Makers - Cory Doctorow
The Books of Magic - Neil Gaiman, John Bolton, Scott Hampton, Charles Vess, Paul Johnson
Marvel 1602 - Neil Gaiman, Andy Kubert, Richard Isanove, Scott McKowen

APRIL
Igelkottens elegans - Muriel Barbery
Den vita katten - Holly Black (Btj)
The World According to Groucho Marx - David Brown
A Study in Scarlet, The Sign of the Four - Sir Arthur Conan Doyle
Beastly, ett odjur - Alex Flinn (Btj)
Kimberlie: Främlingar, Kim M. Kimselius (Btj)
Kraken - China Miéville
Det händer nu - Sofia Nordin
TimeRiders - Alex Scarrow (Btj)
Elsewhere - Gabrielle Zevin

MAJ
Häxmästaren (Legenden om Morwhayle; 1) - Peter Bergting (Btj)
Ödets söner - Darren Shan (del 12)
A Game of Thrones - George R.R. Martin (A Song of Ice and Fire; 1)
Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Night Book Mobile - Audrey Niffenegger
Love Story - Erich Segal
Augusta Prima - Karin Tidbeck (novell, Wierd Tales)
Överenskommelser - Simona Ahrnstedt

JUNI
Gud på en Harley Davidson - Joan Brady (omläsning)
The Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle
Den röda grevinnan - Yvonne Hirdman
En oväntad semester - Marian Keyes
När Lucy Sullivan skulle gifta sig - Marian Keyes
Sushi för nybörjare - Marian Keyes
Å andra sidan - Marian Keyes
Är det någon där? - Marian Keyes
Naiv. Super - Erland Loe
Den hemliga trädgården - Kate Morton
Själens osaliga längtan - Audrey Niffenegger
Kapitulera omedelbart eller dö - Sanna Näsling
Spelar roll - Hans Olsson
Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

JULI
Den förspillda vakan - Nadeem Aslam
Awakened - P.C. & Kristin Cast (House of Night; 8)
Once Were Warriors - Alan Duff
Dead in the Family - Charlaine Harris (Sookie Stackhouse; 10)
The Whale Rider - Witi Ihimaera
All My Friends Are Superheroes - Andrew Kaufman
The Tiny Wife - Andrew Kaufman
En förtjusande man - Marian Keyes
Oväntat besök på Star Street - Marian Keyes
Sista chansen - Marian Keyes
Yttersta offret - Richelle Mead (Vampire Academy; 6) (Btj)
De vassa tändernas skog - Carrie Ryan

AUGUSTI
Mio, min Mio - Astid Lindgren (Btj, omläsning)
Phoenix bok (Beautiful Dead; 4) - Eden Maguire
Rosornas arv - Leila Meacham
Owl - Joanna Orwin

SEPTEMBER
Son of Avonar - Carol Berg (The Bridge of D'Arnath; 1)
Julia - Anne Fortier
Säg ifrån! - Stéphane Hessel
Sherlock Holmes 1: The Trial of Sherlock Holmes - Leah Moore, John Reppion and Aaron Campbell
En vampyr föds - Darren Shan (Legenden om Larten Crepsley; 1) Btj
Dear John - Nicholas Sparks
Om Om - Staffan Stenudd (Btj)

OKTOBER
Flyga högt - Katarina von Bredow
Sommar i New York - Candace Bushnell
Mycket mer än så - Sarah Dessen
Älskar - hatar - Jenny Downham
Transmetropolitan vol 1: Back on the Street - Warren Ellis & Darrick Robertson
Söta pojkar är bara på låtsas - Moa Eriksson Sandberg
Divine Misdemeanors - Laurell K. Hamilton (Meredith Gentry; 8)
Hungerhuset - Loka Kanarp & C/M Edenborg
En bit av mig fattas - David Levithan
Naomi & Elys kyssförbudslista - Rachel Cohn & David Levithan
Välkommen hem - Johanna Lindbäck
Om du var jag - Jessica Schiefauer
Pojkarna - Jessica Schiefauer
Robothjärta - Natalie Standiford
Den dansande djävulen - Martin Widmark (Tyko Flores; 1)
Med andra ögon - Li Österberg

NOVEMBER
Om någon ropar i skogen - Malin Biller
Transmetropolitan vol 2: Lust for Life - Warren Ellis & Darrick Robertson
Transmetropolitan vol 3: Year of the Bastard - Warren Ellis & Darrick Robertson
Transmetropolitan vol 4: The New Scum - Warren Ellis & Darrick Robertson
Transmetropolitan vol 5: Lonely City - Warren Ellis & Darrick Robertson
Fragile Things - Neil Gaiman
Vår rättmätiga plats - Barbro HedvallAtt tro på mister Pip - Lloyd Jones
Embrace - Jessica Shirvington (The Violet Eden Chapters; 1)
Ankomsten - Shaun Tan
Fyrtornet i Son-Li - Martin Widmark (Tyko Flores; 2)
Den unga F:s bekännelser - Maria Margareta Österholm

DECEMBER

The Devil You Know - Mike Carey (Felix Castor; 1)
Siri - Lena Einhorn
Transmetropolitan vol 6: Gouge Away - Warren Ellis & Darrick Robertson
Spelreglerna - Jonas Karlsson
Oskuldens tecken - Patti Smith
Ja till Liv! - Liv Strömquist


Knappen kan en köpa hos thecarboncrusader hos Etsy.

The Road goes ever on and on ...

"It's a dangerous business, Frodo, going out your door. You step onto the road, and if you don't keep your feet, there's no knowing where you might be swept off to ..."

Idag påbörjar Bokmalan sin långa färd mot Nya Zeeland! Väl mött på andra sidan jorden, kära läsare.

Höstens grafiska buffé

Om någon ropar i skogen - Malin Biller
Urhundenvinnare 2011! En självbiografisk uppväxtskildring, tecknad i Billers egna stil, som innehåller stor sorg och också igenkänning. Om att känna sig fel hela tiden, om skilsmässa och föräldrar som inte tar ett vuxenansvar. Om övergrepp. Om sociala hierarkier och att försöka finna sig själv och sin plats. Stark och sorglig med ett uns av hopp, så småningom.


Mats kamp - Mats Jonsson
Jonsson fortsätter att nedteckna sitt liv i denna senaste grafiska självbiografi. Mats och Viktoria försöker skapa sig ett liv i Stockholm och går från liten lägenhet centralt och vuxenliv till småbarnsföräldraskap och livskriser. Svart, sorgligt och hoppfullt om Livet.


Hungerhuset - Loka Kanarp & C/M Edenborg
Som en spansk skräckfilm berättas här om två systrar vantrivs hos sina fosterföräldrar. De ger sig ut i den djupa skogen och finner där ett förfallet ödehus, som lockar dem men vill dem illa. Suggestiv grafisk skräckberättelse tecknad av Kanarp, som tidigare imponerat med Pärlor & patroner – 60 historiska kvinnoporträtt.


Ja till Liv! - Liv Strömquist
Från A till Ö bjuder Strömquist på ett argt, politiskt ABC och diskuterar ämnen som svensk politik, nazism, feminism, queer och kulturkändisar. Färgsprakande, oförsonligt och vansinnigt roligt.
Politisk satir av en av de skarpaste serietecknarna i landet.

Med andra ögon - Li Österberg
Små serienovellspärlor om (framförallt) olika flickor och kvinnor som tangerar varandra över gränser som tid, rum och verklighet. Realism med en liten, liten twist.

Vår rättmätiga plats

Översiktligt och ändå detaljerat skildrar journalisten Barbro Hedvall kvinnornas kamp för rösträtt i Sverige i den snyggt formgivna volymen Vår rättmätiga plats.

Här ges inblickar i samtida svensk politik och utblickar mot resten andra delar av kvinnorörelser runt om i västvärlden. Flera av de tongivande rösträttskämparna i olika generationer och presenteras.

Några saker som jag fann extra intressanta:

- Att det inte fanns allmän rösträtt i Sverige för män förrän 1909. Det visste faktiskt inte jag ...

- Förslaget som kom 1902 (tror jag det var) om att gifta män borde få TVÅ röster. Så de kunde rösta för sina små frugor också. (Gaaah!)

- Att Sverige var sist i Norden med att erkänna kvinnans rösträtt. Segt!

- Vilket enormt upplysningsarbete rösträttskvinnorna gjorde. Hur de reste verkligen land och rike runt för att hålla föreläsningar och debatter, hur de nätverkade, samlade namnskrifter och skrev i pressen. Imponerande.

- Hur laglydig den svenska rösträttsrörelsen var jämfört med ex. de engelska suffragetterna. Jag blir nyfiken på om det fanns någon kontakt mellan dessa länders kvinnokämpar, eller om de valda metoderna skilde sig för mycket åt?


Med inbjudande layout och ett väldigt rikt bildmaterial, tycker Bokmalan att detta ett måste för bokhyllan. Ett väl sammanfattat stycke kvinnohistoria; ett verk att gå tillbaka till, läsa om och bläddra i. Känna historiens vingslag ...

Gryning över Twilight

Den uppmärksamma läsaren har kanske märkt att Bokmalan inte har skrivit någonting om den senaste filmen i Twilight-sviten.

Jag har förvisso sett Breaking Dawn (på premiärkvällen med väninnan M, som traditionen bjuder!).

Men det kändes föga lustfyllt att skriva om den då. Ska dock försöka mig på detta nu ...

Om ni - om det nu ens är möjligt längre - har missat allt Twilight-relaterat, men längtar efter att upptäcka Stephenie Meyers värld, så läs icke vidare.

Ett sådant här inlägg kan endast stavas S-P-O-I-L-E-R-S.

Så, Breaking Dawn, alltså. Det startar med bröllop. Ett riktigt storslaget, vitt marängbröllop. Det fortsätter vidare med smekmånaden på paradisön Isle Esme och fortsätter, som ni säkert vet, med en skräckfylld graviditet som också påverkare balansen inte bara mellan the Cullens och the Quileutes utan också splittrar vargflocken i tu.

Okej, det som verkligen, verkligen stör mig i filmen.

Att Bella får blåmärken när hon och Edward har sex för första gången. Hur han är sluten och skuldfylld och hur hon tvingas trösta honom och avfärda skadorna. Och hur Bella fortsättningsvis måste tigga och be om att få sex, medan Edward håller sig sval.

Det är otroligt genusmärkligt. Så uppenbart så att vidare förklaringar knappast behövs ...


Hur vargflocken skildras. När Bellas graviditet blir känd delas flocken i två, där majoriteten anser att det okända fostret måste dödas på en gång, och alltså också Bella med. Jake, förstås, motsätter sig detta och resultatet blir två vargflockar med varsin alfahanne.



I denna scen i filmversionen framstår vargarna som Gmork-liknande monstervarelser som talar med morrande, högljudda domedagsstämmor som snarast liknar amerikanska speaker-röster till en jäkligt dålig amerikansk actionfilm.

Om publiken generat börjar skratta under en sådan egentligen allvarstyngd scen, då har filmmakarna inte riktigt lyckats ...

Min bild av Quileute-vargarna är just att det är någonting naturligt. De är inga varulvar i ordets klassiska bemärkelse. De är hamnskiftare, de är i balans med sig själva och naturen och det är någonting som har gått i arv i släkterna under en lång tid. Denna skildring går verkligen i clinch med det etablerade mythoset.


Konceptet imprint. Det är (precis som exemplet med Edwards blåmärkning av Bella) mycket problematiskt redan i text. I visuell form blir det oerhört svårsmält.

Imprint handlar om ett slags själsfrändeskap, där varulvarna i flocken kan finna just den partnern som är bäst anpassad för dem. När det bandet upptäcks kan ingenting hindra det, i princip. (Därav kärlekstriangeln Sam-Leah-Emily.)

Men det handlar inte nödvändigtvis om en vuxen, fysisk kärlek, utan en kan "imprinta" också på barn. Det förklaras med att varulvspojken då helt enkelt är det som flickan behöver att han ska vara, exempelvis som en snäll och vårdande farbror och lekkamrat.

Ja vet, det låter helt perverterat. Och det framstår inte bättre i filmen heller. I scenen där Renesmee föds och Jacob blir medveten om hennes existens har de försökt minska känslan av konstighet genom att göra "flash forwards" till när Renesmee är en vacker tonårsflicka, någongång i framtiden. Men reaktionen triggas ändå av en bebis vid en förlossning. Det är helt enkelt ... för märkligt.


När jag ser filmen inser jag hur lite jag tycker om denna seriens sista bok, jämfört med de andra delarna. Första och tredje delen är mina absoluta favoriter. I Twilight, som jag läste helt utan förväntningar för länge sedan, blev jag indragen i mitt prepubertala flickrum igen, förförd av en övernaturlig romans i en vardaglig miljö.

New Moon kändes lite som en transportsträcka, medan Eclipse blev kulmen för mig.

Jag blev flickaktigt förälskad i Jacob, som jag tyckte på alla sätt skulle var en mer jämställd och hälsosam partner för Bella. Hans sorg blev min. Triangeldraman är svårat att så oberörd inför.

Men i Breaking Dawn ska det perfekta amerikanska lyckliga slutet till varje pris pressas in. Lyckligt slut = marängbröllop och barn, naturligtvis.

(Plus larviga mängder pengar, som kläms in lite i förbifarten. Exklusiva bilar, avancerad teknologi, drivor med sedlar som en kan snubbla på i den Cullenska residensen, en privat semesterö döpt efter frun i huset ... Oh, well.)

Och till varje pris, i detta fall, innebär framförallt lidande för Jacob, denna hårt beprövade vän, och en total splittring i hans krets, vargflocken.

Plus en total fysisk nedbrytning av Bella. När ryggraden knäcks itu dör jag lite. Men det är förstås värt det - hon får ju en bebis! Hon är som en martyr, snarast, febrig, ivrande och ser sitt eget liv som totalt oviktigt.

Jag är skeptiskt.


Nu undrar kanske ni, fanns det ingenting med filmen som tilltalade denna uppenbart svårflörtade Bokmala? Jo, så klart. Min väninna M och jag har följt Twilight-filmerna tillsammans, sett dem på bio (flera gånger), helt förlorat oss i magin och noggrant diskuterat de olika versionernas för- och nackdelar. Detta har varit den största glädjen för mig med alltihopa.

Det gör vi nu också. Men hindren var stora denna vända.

Okej, det som jag gillar.

Musiken! Äntligen är den begåvade kompositören Carter Burwell tillbaka från den första filmen. Filmmusiken var en av de saker jag föll hårdast för från början och av de saker som verkligen saknades i New Moon.


Att det är så påkostat och generellt välgjort. Med duktiga skådisar. (Michael Sheen är exempelvis fantastisk, även om the Volturi inte har sådan stor roll just i denna delfilm.) Det är lyxigt med välgjorda "flickfilmer", som tar materialet på allvar. Det har jag påpekat tidigare och det är fortfarande sant.

I detta fall är det snarast själva materialet som är problematiskt.


Läs mina tidigare inlägg! Om Twilight allmänt, filmerna New Moon och Eclipse.

Spelreglerna och andra skeva historier

Jag gillade Jonas Karlssons första novellsamling, Det andra målet - den var vardagsklurig och lite skev på ett sätt som tilltalade mig. Denna skevhet tycker jag att han verkligen lyckades utveckla ytterligare i Den perfekte vännen. En väldigt läsvärd och bitvis riktigt obehaglig samling texter (särskilt Rummet!).

Den senaste samlingen, Spelreglerna, lämnar mig däremot lite sval. Första novellen gillar jag, den där skådespelaren efter att ha stått på scen och insett att han inte kan varken pjäsen eller sin roll, finner sig halvnaken i en svindlande spiraltrappa, inklämd i en arg folkhop ... Klassisk mardröm!

Höjdartexten är dock Skulden, om den ganska vanliga 30-någonting mannen med deltidsjobb på en videoaffär som får hem en faktura som startar på beloppet 5.700.000 kr.

Han dras sedan in i en kafkaesque byråkratisk process som involverar en tidigare helt okänd myndighet och en skyldighet att ge ekonomisk ersättning för sådana saker som solsken, lycka, kärleksrelationer och där summan på fakturan lavinartat ökar för varje samtal.

"Du känner en känsla, va?", fortsatte hon i luren. Du känner känslor, har fantasier, vänner och bekanta. Och du drömmer, antar jag?
Hon brydde sig inte om att vänta på svaren längre.
"Vad menar du?", sa jag.
"Drömmer du på natten?", fortsatte hon.
"Det händer."
"Mm. Tror du att allt det där är gratis?"
Jag var tyst ett tag.
Nja, jag trodde väl ... " (s. 37)

Smart, humoristiskt och surrealistisk! Den novellen kan jag verkligen rekommendera.

Dikter, dikter, dikter

I andan av att vilja läsa någonting annat gav jag mig på två diktsamlingar, någonting som är ovanligt för mig. Jag är en vältränad romanslukare, en medelbegåvad novelläsare, men dikter? Ovant.

Patti Smiths Oskuldens tecken var den ena jag valde, eftersom hon är en rock'n'roll-legend och cooling. Men jag vet inte ...

Jag tappade koncentrationen hela tiden. Tyckte varken det ena eller andra om de valda orden. Ser referenser och uttryck som får mig att tänka på andra Chelsea-rockpoeter, som Bob Dylan eller Leonard Cohen. Men fick ingen känsla.

Den andra diktsamlingen jag valde är skriven av en gammal skrivarkurskamrat till mig - Den unga F:s Bekännelser enligt Maria Margareta Österholm.

Maria Margareta har för övrigt under flera år varit en av eldsjälarna bakom förlaget Rosenlarv, som ger ut kvinnliga klassiska författare som behöver lyftas upp till en välförtjänt position.

Som en fiktiv självbiografi/dagbok berättas historien (historier) om fröken F i ett halsbrytande tempo med ett språk där varje strof känns genomtänkt och noga placerat.

Här blandas klassiska litterära tilltal ("Vari vi möter ...", "Kära dagbok", "Kära systrar"), bibliska klanger, omstrukturerade ordstäv och talesätt, ordlekar, barnramsor, sånger och litterära allusioner.

Frasen "det finns inget så vackert som en död skönhet" (s. 34) får mig att tänka på både Laura Palmer i tv-serien Twin Peaks, detta mytomspunna mordoffer som så mycket av serien koncentrerar på, och på Ofelia - "sjön är en viloplats för ihjälslagna älsklingar" (s. 14)

Här vänder och vrider författaren (tolkar jag det som) på flickheten, att vara flicka i detta samhälle. Den unga F är en och hon är alla vi. Meningen "jag hade ett skrik men lärde mig tala" (s. 18) känns symbolisk: vi får inte ta plats. Skriker vi ska vi spärras in på vinden och hållas där.

Många traditionella kvinnoattribut används lekfullt och hotfullt, som den återkommande handväskan eller hur F bakar "storhetsvansinne" (s. 77) och en "katedral" (s. 46).

En text som spretar och skaver. Ofta förstår jag inte, men jag dras med i språkets konstruktion och tolkar själv allt eftersom jag läser.

Det är en saga med ofta högtidligt tilltal, men verkligheten lurar oförsonligt bakom orden.

Radbrytningar och olika fontstorlekar ger en känsla av att texten är levande, att den böljar med ordens mening(ar).

Övernaturliga romanser

Jag blev jätteglad när jag upptäckte att Laurell K. Hamilton hade fortsatt att skriva om privatdetektiven/ faerieprinsessan/ fertilitetsgudinnan Merry Gentry - Divine Misdemeanors, del 8.

När jag väl började läsa kände jag mig ... mätt.

De senaste åren har jag läst så många delar av dessa supernatural romance-serierna att jag insåg att jag till sist fått nog.

Därför var det lite synd om denna recensionsbok som dök upp strax därefter:

Embrace - Jessica Shirvington (The Violet Eden Chapters; 1). Ni ser ju redan på omslaget vart denna bok är på väg ...

Violet Eden växer upp moderslös med en frånvarande far. Hennes enda tröst i tonårslivet är träningskompisen Lincoln - som visar sig vara gregori, halvängel.

Och det visar sig att Violet också är halvängel ... och Lincoln har vetat allt och inte berättat NÅGOT för henne .... och det betyder också att de inte får bli kära i varandra, eftersom de är gregori-partners.

Här någonstans dyker det upp en vacker, mystisk främling vid namn Phoenix, som har korpsvart hår med guldslingor i, ett okänt förflutet och en magisk förmåga att kunna kontrollera människors känslor och tankar.

Ja, ni förstår säkert hur detta triangeldrama byggs upp och hur tröttsamt naiv en viss huvudperson upplevs ...

Jag är helt enkelt sugen på att läsa helt andra saker!

Ömtåliga berättelser

Fragile Things av mästerliga Neil Gaiman har, av någon outgrundlig anledning, stått oläst i min bokhylla i flera år.

Jag blev lite snopen när jag insåg att jag redan stött på flera av novellerna i andra samlingar ... bland annat Smoke & Mirrors och M is for Magic.

Lite ojämn kvalitet, men några slog an en ton i mig. Den första novellen, A Study in Emerald, som bjuder på 1800-tals pastisch i ett alternativt viktoriansk England, är superb. Lovecraftiansk Sherlock, ja visst!

(Måste nog skaffa mig hela den antologin som den texten är skriven till - Shadows over Baker Street.)

Forbidden Brides of the Faceless Slaves in the Secret House of the Night of Dread Desire är charmigt humoristiskt. Jag gillar verkligen tanken: tänk om det finns en existens när realism betyder gotiska slott och osaliga andar och där det fantastiska blir att skriva om uttråkade hemmafruar i förorten ...

I The Monarch of the Glen, den sista texten i samlingen, möter vi åter Shadow, från American Gods. Någonstans på bystan i Skottland får han ett dörrvaktarjobb som verkar tämligen mystiskt.

Ett kärt återseende! Mytologiskt, humoristiskt, mystiskt, kargt och lite hårdkokt. Jag tycker om 'et.

Siri - ett kvinnoöde

Siri av Lena Einhorn är en romanversion av Siri von Essens liv. Känns som en blandning av biografi och berättelse - ibland följer vi Siris perspektiv nära, delar hennes upplevelse.

Ibland citeras autentiska brev. Ibland zoomar berättaren ut, sammanfattar och förklarar. Ibland blir glappet mellan dessa olika partier lite för stort.

Jag som just sett SVT:s dramaserie August, skriven av Peter Birro, känner igen några scener i detalj. Så blir det, antar jag, när en bygger sitt material på verkliga människor och verkliga källor.

Denna berättelse tar dock vid där tv-serien slutar. Vad som händer efter separationen mellan Siri von Essen och hennes make Carl Gustav Wrangel. Livet tillsammans, teatern, Grez, Marie David.

Ilska och frustration är i varje fall känslorna jag får under läsningen. Över att detta potentiellt jämställda kamratäktenskap mellan konstnärssjälar mynnar ut i bittra fejder och destruktiva maktspel.

Och för Siri (självklart!) en förlorad karriär och möjlighet till självförsörjning och självbestämmande.

Det är dock uppfriskande att få följa Siris liv, istället för denna så vansinnigt omtalade, omdiskuterade, omskrivna August.

Här blir han mer som ett kaotiskt och lynnigt inslag i närvaron som en måste anpassa sig till och förhålla sig till. Det är Siris känslor och tankar som står i fokus.

Jag blir lite konfys av romanformen, bara. Hur ska jag förhålla mig? Fiktion, fakta? Men engagerande läsning. Ett litet stycke kvinnohistoria, om än skönlitterärt förpackat.