Önskar du bli genusupplyst ...

... men pallar inte att läsa alla teoretiska praktverk? Känner du dig dagligen förbannad över samhällets ordning men kan inte sätta ord på varför? Jag kan inte göra annat än att rekommendera dig att läsa Liv Strömquist. Vad som helst av henne.

Just nu läser jag senaste albumet Kunskapens frukt (tack E-B för presenten) och, oh my god, jag blir asförbannad och lycklig på en gång. Arg för att genusordningen ser ut som den gör och för hela vår långa och sunkiga världshistoria som har lett oss hit. Men lycklig för att Strömquist synliggör och tillintetgör den på ett sådant sjukt smart och avväpnande sätt.

Hon källhänvisar som ett proffs, men gör teorier lättillgängliga. När jag som ny för hela den akademiska världen försökte förstå begreppet "diskurs", önskar jag att min litteraturdocent-farbror hade gett mig synonymen "samhällsberättelse". Så lättfattligt.

Alla borde läsa Strömquist. Särskilt de som absolut inte vill. Så kanske det finns en chans till att sådana här feministiska, satiriska serier inte ger oss sådana himmelska/plågsamma aha-upplevelser/igenkänningskomik i framtiden.

Bilden är naturligvis tecknad av Strömquist och är lånad från en artikel i ETC.

Mangakavalkad

Anne Freaks - Yua Kotegawa (Vol. 1-4)

En morbid liten historia om flera ungdomar som, visar det sig, har vuxit upp som barn i en religiös sekt med terroristiska tendenser.

Yuri, som har en minst sagt komplicerad relation till sin mor, möter Anne igen som tonåring och blir djupt förälskad i henne.

Han dras in i hennes värld bestående av grovt våld och mord, i kampen för att krossa sekten - the Kakusei Group.

Anne är en osannolikt obehaglig karaktär som ena stunden är flickaktig och kärleksfull, för att i andra fullkomligt hänsynslöst mörda och lemlästa. Det är spöklikt att se Yuris destruktiva kärlek till henne.

Ju längre berättelsen fortskrider, desto mer otydliga blir de moraliska gränserna. Vem har egentligen rätt; vilka är de goda? En skruvad och egen historia.

Arisa - Natsumi Ando (Vol. 1)

Arisa är en godhjärtad och populär tonårstjej, som oförklarligt nog en dag tar sitt liv. Kvar blir hennes tvillingsyster Tsubasa, som kallas för demonprinsessan på grund av sitt hetsiga temperament. För att förstå omständigheterna kring systerns död klär Tsubasa ut sig till Arisa och börjar nysta i mysteriet.

Fin stämning, spännande och lite mystisk. Skulle gärna läsa vidare!

Chrono Crusade - Daisuke Moriyama (Vol. 1-8)
Miljön är 1920-talets USA. Syster Rosette är medlem i Magdalenaorden, som kämpar mot demoner och andra övernaturliga väsen som hotar mänskligheten och planeten.

Till sin hjälp har hon Chrono, hennes mest pålitliga kumpan och dessutom en mäktig (fast god) demon. De två är sammanbundna av hemligheter i det förflutna och deras livsöden är knutna till varandra på mer än ett sätt.

Äventyrligt, charmigt och sorgligt. Jag gillar idén med ett nunnesysterskap som slåss mot demoner, förstås.

Samurai Deeper Kyo - Akimine Kamijyo (Vol. 1-2)
Kyo är en stillsam ung man som vandrar land och rike runt i 1600-talets Japan som ambulerande apotekare. Föga anar han själv att han är en dubbel natur: ibland tas han över av den vildsinte krigaren demonöga Kyo!

Humoristiskt (på gränsen till tramsigt) samurajäventyr med lite för mycket fokus på nakna flickor ...

The Devil Ororon - Mizuki Hakase (Vol. 1-4)

Ensamma Chiaki är dotter till en ängel och en människa och därför jagad av både himlen och helvetet.

När hon en dag hjälper en främmande man - Ororon - på gatan som är skadad ändras hennes liv för alltid. När han låter henne begära en belöning som tack för hjälpen, ber hon honom att stanna hos henne för evigt.

Intrigen tätnar då Ororon visar sig vara kungen över hela helvetet och ständigt måste försvara sin titel med blod och våld.

Tillåt mig att säga ... njaaa! Jag hänger inte med i den interna logiken alls. Jag förstår inte varför karaktärerna gör som de gör. Skulle kunnat ha varit en övernaturlig romans, men är i själva verket mest ... förvirrande och otrolig (på fel sätt).

xxxHolic - CLAMP (Vol. 1-2)

Watanuki, en ung man som fått klara sig själv i livet, lider av sin förmåga att se andar och spöken. Av en slump (?) möter Watanuki häxan Yuko och blir lovad att få hjälp - om han arbetar i häxans affär. Plötsligt blir han än djupare indragen i magins och det övernaturligas mystiska värld.


Rolig, skruvad och spännande. Läser gärna fler delar!

Mangautbildningen fortsätter säkerligen. Jag rapporterar vidare ...

Ankomsten

I höstas läste jag Ankomsten av Shaun Tan, som ju är både ALMA-pristagare och Urhundenvinnare. Denna textlösa serie/bilderbok/grafiska berättelse är ett experimenterande i perspektiv, både vad gäller tecknarperspektiv och handling.

Tan utgår från små, små detaljer först som sedan byggs upp till the big picture: ett hem, en liten familj. Tidig 1900-talskänsla vad gäller kläder och boende. Verkligheten känns bekant, även för oss läsare.

Men det trygga och välbekanta hotas av skuggor (som ser ut som draksvansar), vilka jag tolkar som andra världskriget, nazismen eller generell fattigdom och arbetslöshet.

Mannen bryter upp och reser från sin familj till ett annat land. Där, i detta helt främmande, försöker han bygga upp en begriplig vardag.

Den stora tullen mannen kommer till är tydligt Ellis Island, men i fantastisk tappning. Perspektivet överdriver och förfrämligar. Stämningen är snarast mardrömslik. Alfabetet är obegripligt och växlar stil mellan någonting som skulle kunna vara latinskt, kyrilliskt, asiatiskt eller rena schiffer.

Med tiden erövrar mannen kunskap om detta nya främmande och det visar sig påminna i stort om livet i hemlandet. Det finns mat, bostad, umgänge, musik, husdjur även här, trots att allting ser annorlunda ut.

Mannen möter också andra emigranter och får höra deras livshistorier. Återigen är kriget så närvarande. Likaså ges 1950-talskänslan av the American Way of Life genom detaljer som flygplan, hushållsapparater, att mat köps i automater. Lite SF-aktigt, retrofuturistiskt.

Jag förstår att Tan är prisbelönt: hans tecknarstil är utsökt. Gråskala, skuggor, orginella former och perspektiv. Tan är uppenbart begåvad både i det realistiska tecknandet och det mer surrealistiska, egna. Uppslukande. Extra fascinerad blir jag, som är sådan ordmänniska, över hur rik en helt ordlös berättelse kan vara.

Berättelsen ser jag på två plan. Det fantastiska, surrealistiska. Jag tänker ibland på Bizarro, med alla de små återkommande detaljerna (exempelvis pappersfåglarna). Drömlikt, ibland mardrömslikt.

Det realistiska planet: att resa ensam för att försöka skapa ett bättre liv för familjen. Fly från fattigdom, krig, hot. Att inte kunna varken språket eller kulturen. Ensamhet, utanförskap.

Men det finns också hoppfullhet. Mannen får ändå kontakt, med husdjuret och med andra människor, och erövrar den främmande världen. Det blir en cirkelrörelse - det främmande blir ett hem till slut. Det visas genom att samma detalj-helhetslek som i början av berättelsen upprepas, med små variationer.

Kulmen kommer i slutet då dottern, den unga flickan, får agera guide åt en nykomling i landet. Symboliskt, stämningsfullt och just också hoppfullt.

What are you talking about? Shopping!

Jag lovade ju att berätta vilka reafynd som faktiskt blev av detta år. Förra året köpte jag i princip ingenting, men i år blev det faktiskt en liten skörd.

Kristina Hultmans Undersökningen ... har jag varit nyfiken på ett tag. Har i och för sig hört blandande reaktioner på den, men vill ändå testa. (Plus att Modernista gör så himla snygga böcker, så en bara vill äga dem.)

Samma sak har jag suktat lite efter Joyce Carol Oates dagböcker sedan de släpptes. Känns som potentiellt intressant läsning.

Självklart passar jag på att fynda Einsteins fru till vrakpris och köpte medan jag höll på också Hundra procent fett. Liv Strömquists serier är värda att ha hemma i bokhyllan så att en kan gå tillbaka till dem.

Prettohögen, sedan då. En liten bok om Shakespeare och The Globe-teatern. En bok med två Shakespeareessäer i, signerade Oscar Wilde respektive George Bernard Shaw. Samt essäer av den vittra pionjärkvinnan K.J. (som jag har läste världen bästa biografi om). Litteraturnörderi!

I år fick jag tag på Den Stora Boken om Neil Gaiman, som tog slut på Sf-bokhandelns rea förra året. Överraskande detaljerad och omfattande verkar den vara. Fyndade också ett uppslagsverk om amerikanska serier i fett foliantformat (Comics between the Panels), som säkerligen kan vara till glädje genom livet.

Resultatet: en nöjd och inte utfattig bokmala. Var det några andra som fyndade rejält i år, månne? Någonting fantastiskt som man har missat?

Transmetropolitan

Spider Jerusalem dök upp från ingenstans och landade omgående på listan över bästa litterära karaktärer ... fast ibland får en påminna sig om varför. Han är egentligen inte särskilt älskvärd. Alls. Vilket bland annat märks i den återkommande repliken "If you loved me, you'd all kill yourselves today!".

I en dystopisk framtid finns The City, en osande kittel av konstant medierapportering och reklam, djup segregation, mänsklig misär och politisk korruption. Just därför har den kontroversielle journalisten Spider Jerusalem retirerat till bergen, där han lever i fullt eremitskap.

En dag knackar dock resten av världen på porten, då ett avtal kräver att Spider skriver ytterligare en bok. (Helst bästsäljande.) Motvilligt beger han sig tillbaka till staden.

(Är det förresten en slump att Spider, då han lever som skäggig eremit, till utseendet påminner om seriegurun Alan Moore? Misstänkt!)

Staden vilar aldrig. Människor dör, kopulerar, shoppar, missbrukar, misshandlar och lever. Det är hetsigt, skitigt och mycket misantropiskt. Nyhetsrapporteringen sker dygnet runt på alla platser. Till och med i tomma luften kan en få sina newsfeed. Ingen kan värja sig.

Det är, med andra ord, dagens västvärldssamhälle på crack. Upphöjt och tillspetsat och överdrivet. Men ändå skrämmande igenkänningsbart. Illustrationernas många färger och detaljer ger en svindlande och hetsig känsla, som passar stämningen väl.

Spider Jerusalem, själv en skitig missbrukare med universums kanske grövsta vokabulär, är otroligt nog en människorättskämpe. Som kanske den enda sunda rösten i ett sjukt samhälle drar han sig inte för något i sin stenhårda journalistik.

Han rapporterar om regeringsövergrepp mot minoritetsgrupper och politisk korruption. Han är, trots sin otroligt osympatiska natur, en av de få i staden som faktiskt står på de svagas sida.

Jag har läst de sex första albumen av Transmetropolitan, än så länge. Det är ingenting för de kräsmagade: det är våldsamt, skitigt, genustveksamt ibland och innehåller sådana grova svordomar att undertecknad rodnar emellanåt.

Skaparna - författaren Warren Ellis och tecknaren Darick Robertson - rör sig ofta över många olika slags gränser vad gäller moral, god smak och rimlighet.

Men det är också välskrivet, intelligent, engagerande, oväntat och mörkt, mörkt humoristiskt. Jag ser fram emot att följa antihjälten Spider Jerusalem to the bitter end (vilket det med största sannolikhet också kommer att bli).

Höstens grafiska buffé

Om någon ropar i skogen - Malin Biller
Urhundenvinnare 2011! En självbiografisk uppväxtskildring, tecknad i Billers egna stil, som innehåller stor sorg och också igenkänning. Om att känna sig fel hela tiden, om skilsmässa och föräldrar som inte tar ett vuxenansvar. Om övergrepp. Om sociala hierarkier och att försöka finna sig själv och sin plats. Stark och sorglig med ett uns av hopp, så småningom.


Mats kamp - Mats Jonsson
Jonsson fortsätter att nedteckna sitt liv i denna senaste grafiska självbiografi. Mats och Viktoria försöker skapa sig ett liv i Stockholm och går från liten lägenhet centralt och vuxenliv till småbarnsföräldraskap och livskriser. Svart, sorgligt och hoppfullt om Livet.


Hungerhuset - Loka Kanarp & C/M Edenborg
Som en spansk skräckfilm berättas här om två systrar vantrivs hos sina fosterföräldrar. De ger sig ut i den djupa skogen och finner där ett förfallet ödehus, som lockar dem men vill dem illa. Suggestiv grafisk skräckberättelse tecknad av Kanarp, som tidigare imponerat med Pärlor & patroner – 60 historiska kvinnoporträtt.


Ja till Liv! - Liv Strömquist
Från A till Ö bjuder Strömquist på ett argt, politiskt ABC och diskuterar ämnen som svensk politik, nazism, feminism, queer och kulturkändisar. Färgsprakande, oförsonligt och vansinnigt roligt.
Politisk satir av en av de skarpaste serietecknarna i landet.

Med andra ögon - Li Österberg
Små serienovellspärlor om (framförallt) olika flickor och kvinnor som tangerar varandra över gränser som tid, rum och verklighet. Realism med en liten, liten twist.

Läsrapport från sommarens slut och höstens början

Kanske ska jag ändå, så här i slutet av oktober, plita ner några korta rader om det andra som har blivit läst i slutet av sommaren och början av hösten. Det har blivit en ganska blandad kompott denna gång.

Nyligen har jag plöjt igenom en del av höstens nya ungdomsböcker, men de skall föräras med ett eget inlägg, tänkte jag.


Son of Avonar - Carol Berg (The Bridge of D'Arnath; 1)
Jag fick låna en fantasyroman av en av mina forna biblioteksstammisar. (Egentligen två, men jag har läst den andra än - The Final Empire, Brandon Sanderson.)

I sekundärvärld, the Four Realms, följer vi Seri i två olika tidslinjer. I berättelsens början lever hon ett fattigt, isolerat liv i en stuga där hon en dag stöter på en naken man, halvgalen och på flykt från kungens vakter. Detta är berättelsens nu.

Seris förflutna innebar ett liv som dotter i en adelsfamilj, uppvaktad av kungen själv. Långsamt visas den passionerade kärlekshistoria med en magiker som oundvikligen tycks leda till ett abrupt och olyckligt slut.

Magi är nämligen förbjudet i riket och belagt med dödsstraff.

Till en början på grund av trots, hjälper hon den främmande mannen och de ger sig ut på en klassisk quest-resa tillsammans med andra aktörer i dramat. Men efter hand som berättelsen fortlöper visas hur mycket deras livsöden faktiskt är sammanfogade.

Jag är förtjust i karaktären Seri - hon är tuff, självständig och ganska grining, vilket jag uppskattar. Men överlag känner jag igen lite för mycket av handlingsmönster och karaktärstyper för att den ska ge någon särskilt omvälvande läsning.


Julia - Anne Fortier
Jag älskar bokens omslag. Jag älskar också idén - att en ung kvinna, rotlös i världen, reser till Italien och upptäcker att hon är ättling till verklighetens Julia, från Romeo och Julia. Själva boken är ... okej.

Förvecklingarna är lite för snåriga och långsökta. Språket är okej, men inte mer. Karaktärerna har potential till att vara charmiga, intressanta och mångfacetterade (exempelvis Umberto är en jättespännande karaktär).

Men de skildras för spretigt och blir därför inte tydliga. Konflikten mellan tvillingssystrarna känns väldigt oetablerad - varför spenderar de större delen av historien med att verkligen avsky varandra?

De partier som fungerar bäst är när författaren skapar de fiktiva historiska dokumenten som berättar om historien om Romeo och Giulietta i flera olika versioner. Där får hon till tonen och stämningen fint.

Den är bitvis underhållande, spännande och charmig, men själva grundidén hade kunnat bjuda på mycket, mycket mer.


Säg ifrån! - Stéphane Hessel
Denna lilla stridsskrift från en fransk elitdiplomat och koncentrationslägeröverlevare i 90-årsåldern har spridit sig snabbt över Europa. I den svenska upplagan skriver några inhemska journalister också ner sina tankar kring texten, som Åsa Moberg och Göran Greider.

Bland annat menar Hessel att vi måste gå bort från en apatisk och likgiltig inställning till livet. "Indignationen är motståndets drivkraft", använder Hessel som en rubrik (s. 26).

Det finns ingen anledning att inte alla människor ska kunna leva ett värdigt liv. Efter andra världskriget startades ett enormt återuppbyggnadsarbete och mycket av den välfärd vi i Europa har blivit vana vid, började här. Hessel skriver:

De styrande är skamlösa nog att påstå att staten inte längre har råd med sådana medborgerliga omsorger. Men hur är det möjligt att man idag saknar medel att bevara och utveckla de här sociala erövringarna?" (s. 26)

När det idag, som Hessel vidare påpekar, skapas mer rikedomar än någonsin i väst. Problemet är att "penningaväldet" aldrig tidigare har varit så etablerat i alla höga maktskift, aldrig mer egoistisk. Klyftorna mellan rika och fattiga ökar lavinartat. Välfärden monteras ned.

Vad kan vi då göra? Hessel skriver:

Min önskan är att var och en av er skall finna något som gör er upprörda. Det är värdefullt. När vi upprörs över något, som jag över nazismen, blir vi engagerade, stridbara och stolta. Vi deltar i ett historiskt flöde, ett mäktigt historiskt flöde som behöver vår personliga energi för att dra vidare. (s. 26)

Underbart formulerat. Hoppfullt, sant, inspirerande. Och himla svårt.


Mio, min Mio - Astid Lindgren
Denna sagopärla fick jag äran att recensera för ett tag sedan. Det var en härlig omläsning, dessa Bo Villhelms Olssons äventyr som prins Mio i Landet bortom fjärran.

Lindgren skriver en fantasyklassiker för unga läsare som fungerar fint för många åldrar. Särskilt som högläsning; språket är repetativt, som sagans form sig bör, och stillsamt vackert.


Phoenix bok - Eden Maguire (Beautiful Dead; 4)
Sista delen i serien om Darina, som tvingas utreda flera mordfall i den lilla staden Ellerton där hon bor. Fyra ungdomar dog under loppet av ett år och fyra ungdomar blev kvar i denna värld som osaliga andar/zombies/änglar - Beautiful Dead. Tre av dessa har Darina hjälpt finna frid; den enda som kvarstår nu är hennes älskade Phoenix.

Det jag gillar med serien är den klaustrofobiska småstadsmiljön, klasskillnaderna, buset på stan och hopplösheten. I bästa fall tänker jag emellanåt på Twin Peaks.

Jag kan tänka mig att köpa det mesta i denna serie: det mediokra språket, den gränslöst passionerade kärleksaffären (trots att de bara var ihop två månader innan Phoenix dog), konceptet med de osaliga andarna som bor i något slags kollektiv ...

Men inte att sagda kollektiv döper sig själva till Beautiful Dead. Det känns högst otroligt och sticker ut än mer när boken läses i översättning.


Rosornas arv - Leila Meacham
Själva handlingen känns besläktad med Borta med vinden, vilket i min bok är en positiv sak. Mary Toliver (läs: Scarlett O'Hara) kommer från en gammal anrik bomullsodlarsläkt i den lilla staden Howtbutker, sedan barnsben nära vän med de tillika framgångsrika släkterna Warwick och DuMont.

Dessa familjers livsöden vävs samman i flera generationer och kretsar kring affärer, krig, äktenskap och förvecklingar, med släktgodset NN i centrum. Godset som splittrar familjer, söndrar kärlekspar och bara tycks leda till olycka.

Boken är dock inte välskriven. Språket är medelmåttigt, banalt rent av. Karaktärerna är inte trovärdiga och mycket berättas rakt upp och ner, utan att skildras. Flera strukturella problem finns också, som de okritiska skildringarna av slaveriet och genusordningen, där Mary straffas för att hon inte vill ge upp sitt gods till förmån för en position som mor och fru.

Tyvärr.


Sherlock Holmes 1: The Trial of Sherlock Holmes - Leah Moore, John Reppion and Aaron Campbell
Leah Moore, dotter till seriegurun Alan Moore, har tillsammans med ett gäng andra skapat en ny Sherlock Holmes-historia i seriealbumsformat.

Även om jag håller med J, som påpekar att det verkar högst otroligt att Holmes tappar fattningen och blir fängslad, så gillade jag denna serie.

Den språkliga tonen är helt rätt och rutorna är väldigt vältecknade i en stil som passar Sherlock Holmes-stämningen väl. Det viktorianska, dimmiga London med droskor och gaslyktor ... Jag gillar't.

Sherlock-frossan fortsätter, för övrigt. Just nu håller jag på att kolla igenom Murder Rooms: Mysteries of the Real Sherlock Holmes. Riktigt, riktigt bra! (Framförallt Ian Richardson som Dr Bell.)


En vampyr föds - Darren Shan (Legenden om Larten Crepsley; 1)
Just som jag var färdig med att recensera den långa vampyrsviten om Darren Shan, dök författaren upp med en prequel-serie, där vi får följar hur Darrens mentor, Larten Crepsley, blev vampyr.

I likhet med Shans tidigare delar är boken mycket lättläst, charmig, våldsam och väldigt grabbig. Snabb och enkel underhållning.


Dear John - Nicholas Sparks
En helt rakt berättad historia, nästan helt utan skildringar, miljöbeskrivningar eller några djupare personporträtt, om en ung amerikansk soldat som möter kärleken på en sommarpermission och planerar ett civilt liv med henne. Men då planen kraschar in i World Trade Center tar han återigen värvning och riskerar att förlora allt.

Jag blev väldigt förtjust i filmen The Notebook, som är byggd på en roman av Sparks, och jag kan tänka mig att jag kommer att gilla filmversionen av Dear John också.

Men som bok betraktad är den blek. Den känns inte litterärt berättad och vad blir den då, då den ändå är i bokform?


Om Om - Staffan Stenudd
Denna recensionsbok dök upp i min brevlåda och är en liten svensk dystopi från 70-talet. Naturligt nog är det stora katastrofscenariot ett kärnvapenkrig och en överlevnadsverklighet med strålskadesjuka människor gömda nere i Stockholms tunnelbanor skildras trovärdigt och otäckt.

Historien tar sedan ett annat spår och berättar om pojken Om (både som i meditationsmantrat och om uti fall att), som blir den enda överlevande på planeten Jorden. Hans verklighet är obegränsad och hans gåvor stora.

I mötet med en annan planets kultur ställs frågor kring mänsklighet, moral och möjligheter på sin spets. En intressant historia - väldigt enkelt berättad och konstruerat men med mycket stoff.


Slut på läsrapporten!

"Ta' småvarmt från den Bonnierska buffén"

Att läsa A Song of Ice & Fire är lite som att äta en riktig maffig helkvällsbanket. Det är vansinnigt gott och trevlig, men är också mättande och tar lång tid. Ibland blir det lite tilltugg mellan rätterna. Som exempelvis:




Några recensionsböcker ...

Häxmästaren (Legenden om Morwhayle; 1) - Peter Bergting
Första delen i en traditionell fantasyserie för lässlukaråldern. Tvillingsyskon som växer upp på olika håll men förenas, ett magiskt svärd, några varulvar samt en drake. Ungefär.

Ödets söner - Darren Shan (del 12)
Tro det eller ej - den sista delen i vampyrserien Darren Shan. Lättläst, fartig, humoristisk och lite noir, som vanligt.





... och några lättuggade kärlekshistorier ...

Love Story - Erich Segal
Kortfattad och lättläst bok som tydligen blev en otrolig bästsäljare på 70-talet. Två collegestudenter möts över de strikta klassgränserna och faller handlöst för varandra - rikemanssonen och musikstudenten (på stipendium, förstås). Förstår dock inte riktigt varför den slog så hårt?

Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
En svensk historisk kärleksroman i bästa Harlequin-anda. Hon - Beatrice - är den fattiga kusinen på landet med svallande eldrött hår; bildad och debattlysten men samtidigt oerfaren och oskuldsfull. Han - Seth - är the self-made man, mörkhårig, arrogant, rastlös och en kvinnotjusare av mått.

Med finns också en elak och liderlig greve, en ondskefull farbror med sociala ambitioner, en vän, vacker och älskad kusin, en frigjord fransk änka med mera, med mera.

Dylika romaner har sedan länge varit ett guilty pleasure för Bokmalan, som egentligen inte alls får sådana böckers ideal och innehåll att gå ihop med sin egen anti-heteronormativa och genusvrånga livsåskådning ...



... samt några Niffenegger!

The Night Bookmobile - Audrey Niffenegger
En ovanlig och något makaber liten grafisk historia om en ung kvinna som under en nattlig promenad finner en bokbuss som visar sig innehålla allt hon, och bara hon, någonsin läst. Hennes liv blir sedan fokuserad kring läsning och kring att finna denna bokbuss igen. Häftig.

Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Också en ovanlig berättelse! Henry, den charmige och lite bad boy-bibliotekarien som älskar punk, har en genetisk defekt som gör att han ofrivilligt färdas i tiden.

Han möter inte bara sig själv i alla möjliga åldrar, utan också konstnärinnan Kate. Hennes uppväxt blir en lång väntan på att hon ska få träffa Henry i nuet, i hans verkliga ålder, när hon själv också är vuxen. Deras kärlekshistoria är ojämförlig och omöjlig. Originellt och välkomponerat.

Funderar på om jag ska ta och läsa hennes andra roman, Själens osaliga längtan, medan jag ändå verkar ha farten uppe.

Sjukt bra tv-serier!

Sedan i somras har jag tittat ikapp på flera tv-serier som genom åren har lockat mig, men som jag av en anledning eller annan, aldrig riktigt tittat ordentligt på. Och jag måste säga att i princip allt jag har sett verkligen, verkligen har fallit mig på läppen. Jag har helt enkelt sett ett antal sjukt bra tv-serier!


Buffy the Vampire Slayer
Denna vampyrklassiker behöver egentligen ingen närmare presentation. Joss Whedon plockar godbitar från flera genrer (exempelvis high school-serier, ostig amerikansk sf/äventyr samt, förstås, vampyrtraditioner) och ger oss en klassisk blond valleygirl som slåss som en gudinna. (Nästan.)

Med odödliga nördkaraktärer som Willow (vars resa från blygt hackergeni till megamäktig, lesbisk Wiccadrottning är en inspiration för många nördtjejer runt om i västvärlden) och den ständigt snälla och ständigt undanskuffade Xander, finns det något för alla.

Bibliotekarier, i synnerhet, kan glädjas åt den underbart urbota brittiska, vansinnigt torra och boknördiga Giles (särskilt i episoden A New Man, där Giles blir förvandlad till en demon. Extremt roligt.)

Favoritepisoden Hush har fantastiska skurkar, med en estetik som lutar åt suggestiv graphic novel-tradition. En annan favorit är det ofattbart sorgliga The Body, som jag inte kunde sluta gråta över.

När jag har sett ströavsnitt av Buffy på tv genom åren har jag tyckt att det har varit charmig, ostig underhållning. Inget mer. Nu när jag har sett alla säsonger i ett svep tycker jag att det finns så mycket mer.

Bra action, absolut. Fantastisk dialog, smart och väldigt witty. Förträffliga oneliners. Bra genustänk. Ett seriöst lesbiskt förhållande i centrum, relativt tidigt i modern amerikansk tv-historia. Sköna karaktärer, förstås, men som faktiskt också växer och utvecklas. Och som tillåts vara mångfacetterade.



Firefly
Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle titta på en tv-serie i genren space western och dessutom älska den, så skulle jag bara ha fnyst. Men det var innan jag hade plöjt alla säsonger av Buffy och insett Joss Whedons storhet.

Så Firefly blev det. (Och filmen Serenity ... plus att jag har köpt in de första två seriealbumen till min bibbla också ... )

Western-ploten: En misantropisk och cynisk kapten (med det passande smeknamnet Mal) slogs på rebellernas sida (brunrockarnas) i kriget mot etablissemanget. Sedan dess är han laglös och livnär sig som smugglare. Det enda han har i livet är sin trogna springare (Serenity) och sin lojala crew.

Sountracket är fantastiskt! Bästa westernmusiken. Att Whedon själv har skrivit temat ökar ju bara hans coolhetsfaktor ytterligare ...

Science fiction-ploten: Rebellerna kämpade mot ett intergalaktiskt imperium (the Alliance). Mals trogna springare är i själva verket ett rymdskepp. Smugglingen sker i rymden, då människor har koloniserat stora delar av universum.

Genreblandingen fungerar fantastiskt bra. Överraskande så.


Heroes
Flera människor runt om i USA och Japan börjar upptäcka att de har övernaturliga förmågor. Deras livsöden är sammanflätade, trots att de kanske aldrig ens har träffats tidigare.

Än så länge har jag bara sett första säsongen och jag har hört att den inte alls fortsätter lika starkt. Men jag blev helt såld på denna första säsong. (Jag såg den två gånger på rad. Inklusive extramaterialet.)

Jag tycker otroligt mycket om:

- Blandningen mellan det helt övermänskliga/övernaturliga/högtidliga med att människor har extraordinära förmågor och ger sig ut med ambitionen att rädda världen och det moderna/vardagliga. Den återkommande profetiska meningen "Save the cheerleader, save the world" sammanfattar stämningen väl.

- Karaktärerna! Peter Petrelli kan mycket väl vara en av mina bästa hjältekaraktärer hittills - en rikemansson som har all världens chans till pengar och makt, men som istället väljer att utbilda sig till sjuksköterska med inriktning på palliativ vård.

Dennes superhjältekraft visar sig sedan vara att han kan absorbera andra personers förmågor, genom att han tänker på dem när han vill bruka förmågan. Han omnämns som en empath. Ett underbart koncept, tycker jag.

- Comic book/graphic novel-känslan i hela estetiken. Så klart påverkas det mycket av den synske konstnären Isaacs skisser och målningar, som visas frekvent i serien. Men inspirationen är större än så. Och det är plågsamt snyggt.



True Blood
Så klart. För en gångs skull ett fall där jag tycker mer om det visuella mediet än om böckerna det bygger på. Böckerna är charmiga och underhållande. Men serien tycker jag har något mer.

Miljöerna är den djupaste amerikanska träsksödern, som i sig själv har en särskild suggestiv stämning, en särskild dialekt, intressanta samhällsfenomen och potential för djupt rotad rasism och religiös fanatism.

Denna plats passar väldigt väl att kombinera med de övernaturliga elementen och strukturerna, som vampyrernas strikt hierarkiska samhällssystem och hamnbytarnas mer individualistiska.

När vampyrerna "kommer ut" ur sina kistor och avslöjar för världen att de finns, kan förstås många paralleller dras till olika former av rasism och diskriminering.

Karaktärerna är inte alltid helt inbjudande, vilket känns befriande. Sookie är en helperky autodidaktisk white trash-tjej med telepatiska förmågor, stor integritet och stark moral. Vampyren Eric som uråldrig och helt opålitlig vikingavampyr är en fröjd för ögat. Hamnbytaren Sam är fin favorit; en variant på den klassiska filmrollen the boy next door.

Jag har bara sett de två första säsongerna än så länge, men ser fram emot fortsättningen. Just det, nämnde jag att serien är väldigt våldsam? Och innehåller mycket sex? Åh, inte det? Ja, nu vet ni, i alla fall.

Books of Magic & Marvel

Jag har just haft det stora nöjet att läsa ytterligare två av Neil Gaimans graphic novels.

I The Books of Magic får vi följa den engelske pojken Tim Hunter på en resa genom det förflutna, nutiden, olika verkligheter och framtiden (till tidens ände, faktiskt), medan han funderar på en möjlig karriär som magiker.

På resorna guidas han av en hoper märkliga cicceroner: The Stranger, John Constantine, Doctor Occult samt Mister E.

Samtliga ganska mystiska män klädda i trenchcoat ("The Trenchcoat Brigade", som Constantine utbrister!), och samtliga troligtvis med sina egna agendor.

Med på färden ser vi ibland även Yo-Yo, Tims uggla som, som namnet antyder, från börjar faktiskt var en jojo.

Som så ofta, när Gaiman skriver seriemanus, alluderas det vilt till både västerländsk litteraturhistoria och serier, engelsk fairietradition och andra typer av mytologi. Till min glädje möter vi exempelvis flera av the Endless.

Jag bjuder er på detta, tycker jag, fantastiska stycke dialog mellan The Stranger och Tim:

- And as science arose it left little room for magic.
- Why?
-The difference in viewpoint. Science is a way of talking about the universe in words that bind it to a common reality. Magic is a method of talking to the universe in words that it cannot ignore. The two are rarely compatible.

Resultatet är en surrealistisk, fantastisk resa, bitvis torrt humoristisk och bitvis svårgripbar, på gränsen till obegriplig.

De fyra illustratörernas - John Bolton, Scott Hampton, Charles Vess, Paul Johnson - olika stilar fungerar tillsammans som en helhet, eftersom berättelsen i sig själv är så episodiskt uppbyggd.

Själv känner jag främst igen Charles Vess tecknarstil från Stardust och tycker att det passar fint att hans kapitel blev just det som utspelar sig i fairie.

Den varierade textningen, som speglar de olika epokerna och stilarna, är riktigt snygg. Det är verkligen ett jobb jag skulle kunna tänka mig att ha!


I albumet Marvel 1602, illlustrerat av Andy Kubert och Richard Isanove med omslag av Scott McKowen, utforskas Marveluniversum utifrån ett nytt perspektiv.

Gaiman placerar många av de stora Marvelhjältarna i den europeiska renässansen, med start i det elisabetanska England. Eftersom jag ännu inte är så serienördig som jag en gång har för avsikt att vara, skall det erkännas att jag har fått slå upp flera karaktärer. Ju mer Marvel en kan, desto roligare blir denna läsning, skulle jag tro.

Jag kan tillräckligt mycket för att uppskatta Gaimans omplaceringar: Peter Parquagh som en (något för spindelintresserad) assistent åt den engelske spionmästaren (Nick Fury).

Den blinde trubaduren Matt Murdoch, som introduceras med repliken "If a Devil is one who dares where others hold back, then I am happy to play the Devil in this mystery, boy."

Att Magneto spelar rollen som storinkvisitor för den spanska inkvisitionen känns naturligt, liksom att Carlos Xaviers förestår skolan College for the Sons of Gentlefolk, där vi bland annat möter Iceman, Cyclops, Beast samt Jean Grey, i självklar shakespeariansk cross-dressing.

En bonus är att delar av Gaimans seriemanus och Kuberts skisser finns med längst bak, som ett slags extramaterial. Jag har verkligen funderat över hur en skriver seriemanus och blev förvånad över hur detaljerat textförfattaren, i det här exemplet i varje fall, beskriver illustrationernas uppbyggnad.

Politiska intriger, spanska inkvisitionen, magi och världens möjliga undergång leder oss genom Europa och de amerikanska kolonierna. Bland annat. Det är smart, genomtänkt och så, så snyggt.

Ströläsning under årets början

Förutom de läsningar som faktiskt har blivit omvandlade till blogginlägg, så har lite ströböcker slunkit ner i Bokmalans allt-som-oftast läshungriga mage.




Kristin Cashore - Fire
Jag fick första delen som recensionsbok för ett tag sedan och försökte tipsa en elev om den på jobbet nyligen. Han höll med om att den var jättebra och frågade om jag ville låna del två. Sådant värmer bibliotekariers hjärtan! Självklart lånade jag den av honom.

Den var, precis som första delen, en rakt berättad, ganska konventionell men ändå klart underhållande fantasyhistoria. Jag är supersvag för unga fantasykvinnor med stora mentala förmågor som hanterar vapen med storslagen skicklighet; en fäbless som Cashore verkar dela med mig.


Charles DeLint - Little (Grrl) Lost
En rar urban fantasy-historia om fjortonåriga T.J. som tvingas flytta ifrån det lugna livet på landet (och sin häst!) till storstaden. Där får hon en oväntad vän - en kaxig och punkig Little vid namn Elizabeth. (Littles verkar vara en lite "upphottad" version av Mary Nortons The Borrowers.)

När T.J. blir anfallen och rånad av ett tufft gäng på stan, tappar hon och Elizabeth bort varandra. Staden tycks plötsligt vara outsäglig stor och farlig oavsett om en är en människa eller en Little.


Christine Johnson - Claire de Lune
Recensionsbok. Ytterligare ett exempel på en övernaturlig romans som har dykt upp i samband med Twilight-vågen. I denna roman får huvudpersonen Claire lagom till sin sextonårsdag reda på att hon härstämmar från ett långt släktled av starka varulvar från Frankrike (hence bokens titel. Fyndigt, va'?).

Saker kompliceras av att 1) hela staden är på krigsstigen mot varulvar, då ett antal mystiska dödsfall skett på sistone och 2) ledaren för denna hetsjakt är en Dr Engel, far till Matthew, som är killen Claire är kär i ... Ja, ni fattar.


Sofia Karlström - Doggie
En forna elev här i huset har skapat denna grafiska berättelse, helt utan text. Coolt! Genom svartvita illustrationer berättas historien om en hund med människoansikte på ett otippat sätt. Det som startar med att huvudpersonen/hunden är otrogen och blir utslängd av sin fru, leder vidare till de mest bisarra äventyren.

Flera populärkulturella och litterära blinkningar ges i bildernas bakgrunder (exempelvis syns kapten Haddock, Kalle Anka och Måsen - från Tjechov eller Jonathan Livingston Seagull, I presume. Eller kanske så övertolkar jag bara.)


Eden Maguire - Arizonas bok
Recensionsbok. Del 3 i serien Beautiful dead, som handlar om fyra plötsliga dödsfall i ett litet samhälle i USA. De fyra ungdomarna har stannat kvar på denna sida som något slags änglar/spöken/zombies och det är upp till Davina att klara ut de mystiska omständigheterna kring dödsfallen och ge dem frid.

En av dessa änglar/spöken/zombies är hennes älskade pojkvän Phoenix. Återigen, ja, ni fattar.


Det var ungefär det! Jag ska ströläsa lite till, innan jag orkar ta itu med nästa läsprojekt. Bokmalan har nämligen ambitionen att komma igång med den episka fantasyserien A Song of Ice & Fire inom kort ...

Prins Charles känsla, eller What is love?

Liv Strömquists senaste album, Prins Charles känsla, är inte fullt så funny ha ha som de tidigare. (Jag har sällan skrattat så mycket som när jag läste Einsteins fru!) Här känns tonen lite mörkare och mer hopplös.

Kärleken som en socialt konstruerad ritual undersöks, med misshandelsrelationer och sexuellt ägande som sällskap.

Strömquist är fortfarande knivskarpt samhällskritisk, megafeministisk och mycket, mycket rolig.

Här ifrågasätts den heteronormativa tvåsamheten och den patriarkala familjekonstellationen i stort och smått. Olika genusteorier presenteras grundligt, som exempelvis Anna G. Jonasdottírs idé om kärlekskraft.

Frågan om varför det i så många amerikanska sitcoms är roligt att hata fruar, flickvänner, mödrar och svärmödrar ställs och är skrämmande adekvat. Tragiska kvinnoöden som Victoria Benedictssons och prinsessan Dianas återberättas och sätts i ett genussystem.

Åter igen använder sig Strömquist av tävlingsmomentet för att på ett humoristiskt sätt visa på misshälligheter i vår genusordning. I detta fall bjuds det bland annat på Vårda en man-VM, där Mary Welsh Hemingway, gift med den berömde Ernest, presenteras som en av tävlingens tidigare vinnare. Även Våra allra mest älskade torskar presenteras, med Gustaf Fröding och Hugh Grant i spetsen.

Skildringarna av den heteronormativa tvåsamheten visar onekligen på hur galet vårt sätt att organisera kärleksliv och familjeliv kan vara. Orden "Jag är inte kär i dig längre" beskrivs som en trollformel som helt plötsligt betyder ett abrupt slut på allt vad vänskap, samarbete, sällskap och familjekonstellation heter:

- Jag är inte kär i dig längre.
- OK! Då måste jag flytta till en annan bostad, vi kommer aldrig mer att ligga med varandra i hela våra liv, och om jag behöver prata med någon ska jag i första hand vända mig till någon annan.
-Exakt! (s. 123)

Samma sak gäller om ett för stort intresse uppstår för någon annan person än den tvåsamma partnern. Allt samman tycks mycket märkligt när en betraktar det från den positionen.

Med en allvarligare och mer teoretisk ton visar Strömquist oss världen genom sina svartvita teckningar och helt galna collage - en värld som har många stora strukturella fel som behöver synliggöras och förändras.

Läst under maj & juni

Framförallt har Bokmalan, som ni vid det har laget vet, läst Jacqueline Carey under våren och sommaren. Men lite annat har också slunkit ner.

Husfrid: En tragikomisk familjeberättelse - Alison Bechdel
Starkt självbiografiskt seriealbum om familjerelationer och komma ut-processer.

Burned - P.C. & Kristen Cast
High school/vampyrserien House of night fortsätter med en sjunde del i ett rasande tempo.

Sayonara september - Åsa Ekström
Svenskt mangaalbum (om en nu kan säga så) med självbiografisk touch om en ung kvinna som flyttar till en ny stad och börjar på en serietecknarskola.

Pärlor och patroner: 60 historiska kvinnoporträtt - Loka Kanarp
Kanarp gör sammanfattande kvinnoporträtt - fyra rutor per sida, en sida per quinna - om alla möjliga och omöjliga fruntimmer.

Jehåvasjäveln - Henrik Pettersson
En roman med självbiografisk grund om en ung man uppvuxen som Jehovas vittne och som sedan väljer att hoppa av.

Spökhistorier från det svarta skeppet - Chris Priestley
Mordiska och riktigt ruggiga spökhistorier för barn på låg- och mellanstadiet.

Manga, överklass, vampyrer & en zombie

Puh, nu har det varit extremt mycket plikt & vardag i vägen för bloggandet! En kort läsdagboksanteckning kommer här; jag har ett längre inlägg på g ...


Fullmetal Alchemist (1-3), Hiromu Arakawa
Väldigt lång mangaserie om "Stålalkemisten" och dennes bror som söker efter de vises sten, för att återvinna broderns förlorade kropp. Underhållande och fartigt.

Ouran High School (10-12), Bisco Hatori
En gullig och ganska skruvad shojo manga om Haruhi som är stipendieelev på anrika och snobbiga skolan Ouran High. Där blir hon indragen i skolans host club och klär sig som pojke för att underhålla de kvinnliga gästerna som där vistas.

Yotsuba (8), Azuma Kiyohiko
Yotsuba är en underbar femåring som med stor energi och nyfikenhet erövrar en liten bit av världen i varje kapitel. En blir glad i själen av dessa episoder!

Jorden de ärvde, Björn af Kleen
Reportagebok om den jordägande adeln i Sverige och om hur deras fideikomisstruktur trotsar all modern arvslagstiftning. Neutralt skrivet men ack så upprörande! En lämnas häpnadsväckt.

Jonas bok (Beautiful dead; 1), Eden Maguire
(Recensionsbok.) Ännu en övernaturlig romans, denna gång med en zombietvist som bitvis ger Twin Peaks-känsla. Dock en rätt så medioker historia med mediokert språk.

Skuggkysst (Vampire Academy; 3), Richelle Mead
Detta är också en serie som jag recenserar (precis som serien om/av Darren Shan, där jag just har läst del 10). Ibland blir det nästan överdos på vampyr-romanser-i-high-school-miljö, till och med för mig ... Denna del var dock betydligt bättre än de två första delarna, tycker jag.

The Vampire Diaries: The Awakening & The Struggle, L.J. Smith
Övernaturlig romans i high school-miljö som faktiskt utkom långt innan Twilight. Detta var dock ingenting undertecknad föll för: rätt så osympatiska karaktärer och ett torftigt språk lämnade mig oberörd.

New Moon: The Complete Illustrated Movie Companion, Mark Cotta Vaz
Som en förberedelse för nästa event (nämligen Eclipse 30 juni ...) så har jag New Moon-frossat lite genom att se om filmen samt läsa denna filmguide ...


Just nu håller jag på att sträckläsa en underbar alternativ historisk fantasy-serie som jag har fått låna av M på mitt jobb - Kushiel's Legacy av Jaqueline Carey. Jag är inne på andra delen just nu och är helt fast!

Läst på sistone

Här kommer en lista över vad Bokmalan i övrigt har läst på sistone. Sådant som inte direkt har uppmanat till några yvigare blogginlägg, men som ändå slunkit ner på ...

Fulheten, Nanna Johansson
Bitskt, satiriskt, fultecknat och jäklarns roligt.

Bara inte du,
Katarina von Bredow
Tänk om det där är jag,
Johanna Lindbäck
Jag läste den precis efter varandra och har nästan lite svårt att skilja dem åt. Varsin ny roman av två av Sveriges mesta ungdomsförfattare.

Märkligt nog kändes de båda ganska vaga i konturerna (liksom titlarna). Synd; särskilt Johanna Lindbäck är en riktig favorit hos mig annars. Hennes En liten chock är en av mina absoluta favoritböcker.

Listan,
The Boy Book,
E. Lockhart
Charmig, lättsam och väldigt amerikansk high school-historia med klassiska pojkproblem och trassliga tjejgängsrelationer i flera delar. (Det blev blandat översatt och originalspråk, för det var det jag hade på bibblan.)

Sista sommaren (med dig), Ann Brashares
Ska föreställa vara en gripande historia om familjerelationer och sorg men ser inte riktigt det. (Om du undrar varför jag tycker det så kan du läsa mitt tidigare inlägg om chic lit.) Synd - jag är jätteförtjust i författarens serie om Systrar i jeans.

I skuggan av ett brott,
Helena Henschen
Henschen berättar ett stycke släkthistoria om de von Sydowska morden på trettiotalet. Hennes svala journalistiska språk berör, precis som jag upplevde med hennes andra bok, Hon älskade.

Livet på en kylskåpsdörr,
Alice Kuipers
Berättad enbart i post-its skriva av mor och dotter och lämnas på kylskåpsdörren, får vi historien om en mamma som plötsligt blir allvarligt cancersjuk. Intressant format.

Faunen, Anna-Karin Palm
Klurig roman med tre parallella berättelser. En enstörig författarinna i viktorianska England, en ung kvinna på medeltiden och en ung kvinna i modern tid - som reflekterar över en mycket trasslig vänskapsrelation med en annan kvinna - träffar alla en mystisk och erotiskt lockande faun. Palm är både tematiskt och språkligt mycket välformulerad och intressant. Jag kommer definitivt läsa annat av henne.

Det var allt, tillsvidare. Over & out!