Siri av Lena Einhorn är en romanversion av Siri von Essens liv. Känns som en blandning av biografi och berättelse - ibland följer vi Siris perspektiv nära, delar hennes upplevelse. Ibland citeras autentiska brev. Ibland zoomar berättaren ut, sammanfattar och förklarar. Ibland blir glappet mellan dessa olika partier lite för stort.
Jag som just sett SVT:s dramaserie August, skriven av Peter Birro, känner igen några scener i detalj. Så blir det, antar jag, när en bygger sitt material på verkliga människor och verkliga källor.
Denna berättelse tar dock vid där tv-serien slutar. Vad som händer efter separationen mellan Siri von Essen och hennes make Carl Gustav Wrangel. Livet tillsammans, teatern, Grez, Marie David.
Ilska och frustration är i varje fall känslorna jag får under läsningen. Över att detta potentiellt jämställda kamratäktenskap mellan konstnärssjälar mynnar ut i bittra fejder och destruktiva maktspel. Och för Siri (självklart!) en förlorad karriär och möjlighet till självförsörjning och självbestämmande.
Det är dock uppfriskande att få följa Siris liv, istället för denna så vansinnigt omtalade, omdiskuterade, omskrivna August.
Här blir han mer som ett kaotiskt och lynnigt inslag i närvaron som en måste anpassa sig till och förhålla sig till. Det är Siris känslor och tankar som står i fokus.
Jag blir lite konfys av romanformen, bara. Hur ska jag förhålla mig? Fiktion, fakta? Men engagerande läsning. Ett litet stycke kvinnohistoria, om än skönlitterärt förpackat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar