måndag 11 juli 2011

En salig blandning ungdomsromaner

Jag var, precis som säkert många, många av er andra fantasyläsare och bokbloggare där ute, mycket spänd på att läsa Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren. Den har varit så omtalade denna vår och blev dessutom så vansinnigt hyllad av Jonas Thente på förstasidan av DN:s kulturdel.

Det gör mig glad att fantastisk litteratur kan få ett sådant positivt bemötande i detta vårt Sverige, som jag ofta tycker har alldeles för stort fokus på socialrealism och har en tendens att behandla genrelitteratur något styvmoderligt.

Jag gillar Cirkeln. Verkligen. Om den hade kommit ut när jag var yngre hade jag varit helt salig. Som vuxen läsare med mängder av böcker i besläktade genrer bakom mig, blir jag inte extatisk som Thente.

Men det är trevlig läsning - riktigt uppslukande, kan-inte-sova-på-natten-läsning, precis som Hungerspelen. Femhundra sidor lästes ut på en dag och jag ser fram emot att läsa del två.

Det är en fröjd att få se en svensk småstadsmiljö skildras i ett mörkt och hotfull sken, där rektorn (möjligen?) kan misstänkas vara en ondskefull, övernaturlig mördare. Där magin ruvar mellan fula höghus och övergivna parker.

En vardaglig högstadiemiljö blir fonden för häxor och en kamp för livet mot en än så länge oklar ondska. Där några utvalda unga kvinnor tvingas mötas över sociala gränser och fördomar för att kämpa tillsammans.

Jag tänker spontant på Inger Edelfeldt och Margaret Mahy, som är två av mina elitförfattare vad gäller att skriva övernaturligt för unga.

Ett extra plus får författarna för att de introducerar möjligheten till en lesbisk kärleksrelation i historien på ett oproblematiskt sätt, någonting som fortfarande är så pass ovanligt att det känns lyxigt.

Mer van är en vid klassiska komma ut-historier, som exempelvis Hans Olssons Spelar roll. Det är en humoristisk skildring av Johan Alexander som i skolan är en het basketmachokille som har lätt att få tjejer, som han inte vill ha.

Hemma förlorar han sig i fantasier om att vara Alexander den Stores kärleksslav. Bland annat. Hur ska hans olika identiteter kunna smälta samman?

Jag har också läst en relativt nyutkommen ungdomsroman med en oslagbart bra titel - Kapitulera omedelbart eller dö, av Sanna Näsling.

Det är en mörkt humoristisk historia om två tjejer på högstadiet, Lovely och Mary, som är själsfränder - bästa väninnor, nästan som systrar, älskare, stöttepelare, lekkamrater. De är så synkade att de tycks kunna kommunicera med varandra via tankarna.

De vägrar att nöja sig med ett vanligt svenskt högstadieliv, utan omvandlar livet till något mer exotiskt med hjälp av magiska färgnyanser (Cherry Red, Poison Green, Bad Temper Blue), som kapitlen är döpta efter, och fantastiska konversationer på engelska. Deras framtida lägenhet i London drömmer de sig ofta bort till; en verklighet som känns lika stark som vardagen.

Denna bok är en guldgruva för sådana där formuleringar en bara vill spara på, ni vet. Dialogen är ofta en galen historia, blandat på svenska och engelska. Slagkraftigt, oväntat och roligt. Exempelvis:
På ungdomsmottagningen hittar jag och Lovely en broschyr om nåt som heter Klamydiadagen. "Ja ha", säger Lovely förvånat. "Well, why not. Jag var så jävla trött på Nationaldagen." (S. 190)
Men en mörkare ton finns i botten också: Lovely drabbas ofta av panikångest och det känns tydligt att någonting ångestladdat och hotfullt lurar nära. Gränserna mellan verkligheterna är inte klara. En väldigt speciell historia.

Slutligen har jag just läst ut De vassa tändernas skog av Carrie Ryan, en postapokalyptisk historia om resterna av ett USA efter zombieinvasionen. Mary bor i en by omgärdad av stängsel, det enda skyddet mellan byn och de oheliga.

Där erbjuder livet bara två alternativ för henne: att gifta sig med en ung man hon inte älskar (då den hon faktiskt älskar är trolovad med hennes bästa vän) eller att gå i kloster och tjäna den gud hon inte längre tror på.

Men en dag kommer en främmande flicka till byn och förstärker Marys hopp om att det finns annat liv utanför deras by i skogen.

Som en blandning mellan The Village och Hungerspelen bjuder Ryan på ett välskriven, mörk och väldigt spännande historia om en ung kvinna modig nog att drömma om ett liv utan rädsla, ett liv vid havet.

Det är bokförlaget Styxx som har gett ut denna sträckläsningspärla, de som också gav ut Udda verklighet. Det känns lyxigt med ett svenskt bokförlag som ger ut fantastisk litteratur.

(Deras böcker är dessutom riktigt snygga, i storpocketformat, med svarta bokblock. Det är bara ett plus!)

Jag ser med spänning fram emot fler böcker från detta förlag.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad menar du, som bibliotekarie, med "genrelitteratur"?

All litteratur kan väl klassificeras i en eller annan genre? Till exempel genren "klassiker" eller genren "sjöberättelser"?

Jag förstår inte heller vad du riktigt menar med "en klassisk komma-ut-berättelse". Är "typisk" och "klassisk" synonymer, menar du?

Lesbisk kärlek i litteraturen, något ovanligt? Är det inte - alltsedan Sapphos tid och inte minst i nutida ungdomsböcker - ett rätt vanligt tema?

Fia sa...

Hejsan Anonym!

Så trevligt att mitt inlägg väckte så många frågor och tankar. Jag ska göra mitt yttersta för att bemöta dessa.

Med genrelitteratur menar jag sådana litterära genrer som ofta bryts ut till särskilda hyllor hos biblioteken: fantasy, science fiction, skräck och deckare.

Som du kanske har märkt om du har läst min blogg tidigare har jag ofta fokus på de olika slags fantastiska genrerna - fantasy, science fiction och skräck av olika slag.

"Klassisk" använder jag, precis som du påpekar, som ett ord släkt med "typiskt". Jag känner starkt igen formen och problematiken från många andra komma ut-historier.

Nej, jag menar inte att lesbisk kärlek är ovanligt i litteratur. (Även om det än så länge är mycket mer sällan förekommande än heterosexuella kärleksrelationer.)

Min mening är att det är upfriskande med homosexuella kärleksskildringar där det inte bara problematiseras kring en komma ut-process. Där inte normativiteten kontra brytandet av den tar störst plats. Utan där just kärleksrelationen står i fokus. (Sofia Nordins ungdomsroman "Det händer nu" tycker jag är ett fint exempel på detta med kärleken i fokus.)

Hör gärna av dig igen om du har fler frågor!

Vänliga hälsningar,
Fia
aka Bokmalan.

Mollyn sa...

Vad kul att du gillade Cirkeln. Jag blev också lockad efter Thentes hyllning i DN och köpte den på flygplatsen sist jag var i Sverige. Har dock inte börjat på den än för att jag var skeptisk till om den verkligen kunde leva upp till hypen, men om du gillar den så tror jag nog att den hamnar lite längre upp i min läshög.

Stor kram,
Balas

Fia sa...

Absolut läsvärd. Framförallt roligt, som sagt, med hela svenska häx/urban fantasy-fenomenet. Helst när du kan sträckläsa den med en näve gott godis nära tillhands. Kärlek till dig, min vän!

Metronyx sa...

Jag håller med dig Fian om det här med mottagandet av genrelitteratur i Sverige. Som Anonym påpekar finns det väl ex föregångare inom "komma-ut" litteraturen som Sappho, men där tror jag att den ändå uppmärksammas främst som kanon i grekisk litteratur. I Sverige i dag så är det enkelt att recensenter många gånger fnyser åt tydlig genre litteratur förutom drama. Det är min personliga uppfattning. Se hur allt delas upp i populärlitteratur för massan och sen de ofta (inte alltid) lite smalare böckerna som vinner nobelpris. En bok är alltid en bok och man kan lära sig något av all litteratur. Tänk när Jan Guillo och andra bok experter skulle slakta Auels sista bok i tv och ingen av för-stå-sig-påarna hade läst den!!!! Ha, ha det säger nåt om vårt kulturklimat.