Jag gillade Jonas Karlssons första novellsamling, Det andra målet - den var vardagsklurig och lite skev på ett sätt som tilltalade mig. Denna skevhet tycker jag att han verkligen lyckades utveckla ytterligare i Den perfekte vännen. En väldigt läsvärd och bitvis riktigt obehaglig samling texter (särskilt Rummet!). Den senaste samlingen, Spelreglerna, lämnar mig däremot lite sval. Första novellen gillar jag, den där skådespelaren efter att ha stått på scen och insett att han inte kan varken pjäsen eller sin roll, finner sig halvnaken i en svindlande spiraltrappa, inklämd i en arg folkhop ... Klassisk mardröm!
Höjdartexten är dock Skulden, om den ganska vanliga 30-någonting mannen med deltidsjobb på en videoaffär som får hem en faktura som startar på beloppet 5.700.000 kr.
Han dras sedan in i en kafkaesque byråkratisk process som involverar en tidigare helt okänd myndighet och en skyldighet att ge ekonomisk ersättning för sådana saker som solsken, lycka, kärleksrelationer och där summan på fakturan lavinartat ökar för varje samtal.
"Du känner en känsla, va?", fortsatte hon i luren. Du känner känslor, har fantasier, vänner och bekanta. Och du drömmer, antar jag?Smart, humoristiskt och surrealistisk! Den novellen kan jag verkligen rekommendera.
Hon brydde sig inte om att vänta på svaren längre.
"Vad menar du?", sa jag.
"Drömmer du på natten?", fortsatte hon.
"Det händer."
"Mm. Tror du att allt det där är gratis?"
Jag var tyst ett tag.
Nja, jag trodde väl ... " (s. 37)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar