Puh, nu är jag slutligen färdig med medelålderskrisande-freudianska-psykologen-romanen, skriven av Mr Hanif Kureishi! Det tog sin lilla tid, faktiskt. Och vad tyckte jag då? Svårt att säga. På ett ställe träffar huvudkaraktären, Jamal, mannen som var förlaga till Slim i Jack Kerouacs On the road. Det fiktiva mötet fick mig att tänka att det finns vissa gemensamna beröringspunkter mellan Something to tell you och On the road (där den svenska titel passar väl in; På drift.) Jamal och hans krets driver också, fastän på ett mer välnärt, blasérat, övre-medelklass-vis. Dekandensen och gränslösheten finns, oavsett om det gäller relationer, droger, sexualitet, tid/rum. Men naiviteten, nyfikenheten och hoppet, som finns i Kerouacs smått galna text, saknas här.Just Kureishis blasérade karaktärer finner jag provocerande. Men samtidigt gillar jag att han skildrar så blandade människor utan åtskillnad. De rika konstnärskretsarna, släktingarna i Pakistan, småkriminella människor och prostituerade. Det jag tycker bäst om med boken är en del av dialogerna (boken består till stor del av dialog), där banden mellan människor verkligen syns. Då lyckas Kureishi få till en ton av absurdistisk vardag, som känns äkta, lite skitig och roande. Exempelvis mellan Jamal och den prebubertala sonen Rafi, som från sonens sida är en blandning av ömhet och attacker. Sedan är boken bitvis funny-ha-ha; mitt favoritparti är när Jamal i sin ungdom arbetade på gamla British Library, och beskrev det som "I'm a mole and I live in a hole", I sang, or droned as I worked." (s. 87).
En ton av uppgivenhet och misantropi lämnade en lite bitter smak i munnen på undertecknad efter sista sidan. Nu ska det bli skönt med en paus från medelålderskrisande-medelklass-män ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar