En liten seger - övervunnen medelålderskris

Puh, nu är jag slutligen färdig med medelålderskrisande-freudianska-psykologen-romanen, skriven av Mr Hanif Kureishi! Det tog sin lilla tid, faktiskt. Och vad tyckte jag då? Svårt att säga. På ett ställe träffar huvudkaraktären, Jamal, mannen som var förlaga till Slim i Jack Kerouacs On the road. Det fiktiva mötet fick mig att tänka att det finns vissa gemensamna beröringspunkter mellan Something to tell you och On the road (där den svenska titel passar väl in; På drift.) Jamal och hans krets driver också, fastän på ett mer välnärt, blasérat, övre-medelklass-vis. Dekandensen och gränslösheten finns, oavsett om det gäller relationer, droger, sexualitet, tid/rum. Men naiviteten, nyfikenheten och hoppet, som finns i Kerouacs smått galna text, saknas här.

Just Kureishis blasérade karaktärer finner jag provocerande. Men samtidigt gillar jag att han skildrar så blandade människor utan åtskillnad. De rika konstnärskretsarna, släktingarna i Pakistan, småkriminella människor och prostituerade. Det jag tycker bäst om med boken är en del av dialogerna (boken består till stor del av dialog), där banden mellan människor verkligen syns. Då lyckas Kureishi få till en ton av absurdistisk vardag, som känns äkta, lite skitig och roande. Exempelvis mellan Jamal och den prebubertala sonen Rafi, som från sonens sida är en blandning av ömhet och attacker. Sedan är boken bitvis funny-ha-ha; mitt favoritparti är när Jamal i sin ungdom arbetade på gamla British Library, och beskrev det som "I'm a mole and I live in a hole", I sang, or droned as I worked." (s. 87).

En ton av uppgivenhet och misantropi lämnade en lite bitter smak i munnen på undertecknad efter sista sidan. Nu ska det bli skönt med en paus från medelålderskrisande-medelklass-män ...

Tema: ungdomsromaner

Jag har även i vuxen ålder verkligen gillat att läsa ungdomsromaner. Nystarten kom (naturligt nog) när jag läste barn-och ungdomslitteratur på littveten och har hållt i sig sedan dess. Nu när jag arbetar på ett gymnasiebibliotek skadar det dessutom inte att hålla sig a´jour med utgivningen. Nästa vecka ska jag exempelvis presentera ett urval för några svensklärare. Men sanningen är att jag verkligen tilltalas av många saker som hör till ungdomslitteraturens domäner. Det är uppfriskande med det mer direkta skrivsättet som ofta hör till, tycker jag.

Så, vad har jag egentligen läst? Ett urval kommer här.

Boktjuven av Marcus Zusak presenteras ofta med sloganen "När döden berättar en historia måste du lyssna" (eller något liknande). Om man har läst sin beskärda del av Terry Pratchett känns inte fenomenet med döden som berättare så nytt, men Zusaks "Död" är betydligt mer ... nedtonad.

Jag tyckte om känslan av magisk realism i boken, den varsamma sagotonen i kombination med allvarlig skildring av flera tunga ämnen. En liten tysk stad i krig, ett andra världskrigets Europa, några fattiga människors relationer och en familjs försök till vardagsliv. Tyngst väger familjens beslut att ta in en jude på flykt, och relationen mellan honom - Max - och huvudpersonen, den unga flickan Liesel. Mångfacetterat och fint. Zusak kommer till Kulturhusets Internationella författarscen 2 april - biljett är redan bokad!

På Bokmässan i Göteborg i höstas lyssnade jag på ett samtal om ungdomars läsning, med pedagogen Gunilla Molloy och författaren Johanna Lindbäck. Jag blev då så himla sugen på att läsa Lindbäcks ungdomsromaner, vilket nu till slut blev av. Hennes andra bok, Min typ brorsa, var den jag läste först. Om några tonårsbarn som tvingas samman i en styvfamiljskonstellation och en kärlek av romantiskt slag uppstår. Den var välskriven och fin - med inte ett helt enkelt tema.

Men sedan läste jag Lindbäcks debut, En liten chock, och blev alldeles förälskad. Först vet vi bara att Gustaf går sista året på gymnasiet, är missnöjd med sin blyghet och suktar något efter vackra Elin i klassen. Men sedan vecklas hans liv ut en liten bit i taget, vilket ger en verklig spänning i texten. Språket är fantastiskt! Det känns verkligen som att Gustaf talar, utan att författaren fastnar i slang, talspråk eller på andra sätt drar ner det litterära språket. Många partier i början är gravt humoristiska, men allvaret växer. You'll laugh, you'll cry ...

Jag föll inte för dessa två titlar. Den ena är Deluxe av Anna Godbersen, som enkelt kan sammanfattas som en historisk Gossip girl med språk som inte imponerar och stereotypa karaktärer (fast jag tokföll för det pampiga omslaget ... )

Den andra är Liv och Lovisa av Emma Granholm, en svensk amerikansk high school-film i textform. Jag tycker att karaktärernas motivationer är nästan obegripliga och boken lämnar mig med en känsla av misantropisk förundran.

Om man vill ha en amerikansk feel-good-film i bokformat kan man istället läsa Kate Canns Sex veckor. En typiskt tillfredsställande historia om en ung kvinna som lär sig stå upp för sig själv och någorlunda finner sin plats i världen (samt kärleken, of course). Generellt är jag väldigt förtjust i Canns böcker. Lättsamma men inte utan substans.

Annika Thor lyckas i Vad skulle du ha valt? bädda in självmordsförsök, psykiskt sjuka föräldrar, svek, grupptryck och gruppvåldtäkt på behändiga tvåhundranåntingsidor utan att det knappt märks. Och hon lyckas sluta med en hoppfull ton - det måste gillas för nå't!

En bubblare är ett boktips jag fick av två elever på jobbet - Lucas av Kevin Brooks. På omslaget lät det som en ganska traditionell flicka-möter-pojke-historia, men den var annorlunda. Cait bor på en liten engelsk ö med sin dysfunktionella familj, då den mystiske Lucas dyker upp. En tonåring som bor ensam mitt i naturen, som något slags naturväsen. Hans närvaro trasslas ihop med bymentalitetet på ön och med Caits brors, Sebastians, inblandning i det lokala värstinggänget. Resultatet blir faktiskt en riktigt spännande historia med ingredienser som vänskap, utanförskap och mord.

Någonting om ungdomsromanerna just nu alltså. Nästa projekt blir manga ...

Science fiction v.s. proper literature

Inte för att science fiction har varit min genre, men jag har tillräcklig många nördpoäng inskramlade på annat håll för att anse detta vara STOR humor! Hittade den någonstans-på-webben när jag egentligen surfade efter något helt annat.

En bokenkät från Bokhora

"Bokenkät igen! Vi gillar enkäter! Eller mer rätt, vi ääälskar enkäter. Så nu kör vi en igen! Hänger ni på?"

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Inger Edelfeldt och Neil Gaiman har jag sällan kunna hålla mig ifrån tillräckligt länge för att vänta på pocketversionerna. Annars handlar jag böcker väldigt osystematiskt - slumpen avgör mycket vad för böcker som hamnar på hyllorna.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Ja, det blir nog Neil Gaiman och Inger Edelfeldt igen, tätt följda av Jonas Gardell (som jag läste massor i mina tidiga tonår, men ingenting som vuxen).

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Jag har haft jättetur med boktips från bokcirkelsbekanta under hela förra året, egentligen. Läste både Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón samt En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie på inrådan från andra. Har ganska nyligen börjat läsa bokbloggar och ser fram emot att plocka boktips från sådana också.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Jag gav bort en hel trave socialrealism (= hennes favoritlitteratur!) till min mor när hon fyllde år alldeles nyligen, så där har jag inte hunnit få någon respons än.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Inte åt mig själv, men jag har reserverat senaste Spiderwick till min bonusdotter.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Something to tell you av Hanif Kureishi, Darcy's story av Janet Aylmer samt Jane Austens Mansfield park. Plus lite annan ströläsning ...

Rapport från vardagen - tvätt & Steinbeck

Jo, veckan är till bredden fylld av sysslor, det skall erkännas. Och alla är sannerligen inte av litterär art (detta inlägg påbörjas exempelvis mellan en tvättid och potatisskalande ... ).

Men på arbetet har jag i vart fall hållit ytterligare en lektion om Shakespeare (alias The Bard with the Beard). Nytt är ett kort prat jag höll om John Steinbeck, vilket var intressant som 17 att läsa in sig till.

Vi har ett dubbelt förflutet, Steinbeck & jag, som startade svajigt med tvångsläsningen i skolan (Pärlan på högstadiet, Möss & människor på gymnasiet). Men i vuxen ålder, när min bror passionerat utgöt sig över hur otroligt bra Vredens druvor var, blev jag intresserad. Till semestern plockades därför Öster om Eden hem (den Steinbeck som fanns på hyllan på jobbet just då). Större delen av en semesterdag spenderades på balkongen, med J:s sagolika margaritas, och ett strilande sommarregn. Magi uppstod.

För mig, som spenderade större delen av barndomen i fantastikens multiversum, har steget till realism, socialrealism och dess angränsningar inte varit helt självklart. Men jag kunde fullständigt kliva in i Öster om Eden - dess språk, de fantastiska beskrivningarna av Salinasdalen, de komplicerade karaktärerna (favoriterna är nog pappa Hamilton och Li) och relationerna dem emellan. Jag var verkligen där. Svårförklarat.

Men jag hade missat hur spännande Steinbecks liv och karriär var. Hur han, trots möjligheten till universitetsstudier på anrika Stanford, tog ströjobb, luffade runt och satsade på sitt skrivande. Hans tid som krigskorrenspondans under andra världskriget; att han skrev manuset till filmen Viva Zapata!. Att Steinbeck undanbad sig att stå med i "the film credits" då han skrev manuset till en Hitchcock-film, för att han tyckte att slutprodukten har rasistiska undertoner. Civilkurage!

Historien kring The grapes of wrath var också otroligt fascinerande - torkan och missbruket av jorden som ledde till att hela the Great plains i princip förvandlades till damm, och hundratusentals bönder blev utan hem och jord att bruka. Dessa tog sig till bördigare stater där de tvingades till tillfälliga jobb för slavlöner och utan några som helst rättigheter. Detta skrev Steinbeck om, och orsakade hård kritik, bevakning av FBI samt bokbränning. Otroligt coolt ... Boken står definitivt på mitt att-läsa-lista!

Puh, men själva läsandet just nu då? Jag tragglar vidare med Hanif Kureishis Something to tell you, om en medelålders man (med ett leverne som freudiansk psykoanalytiker, bevars!) och dennes medelålderskris ... Hur hamnade jag här?! Bara för att jag blev kär i författarens The Buddha of suburbia för tio år sedan när jag satt i Hyde Park och hade ett klart "anglo romantic moment". Jag har sedan dess läst i princip alla noveller och romaner karl har spottat ur sig och tyckt om det. Den senaste dock för cirka sex år sedan (Gabriel's gift). Men vi får se om jag klarar mig igenom detta spektakel.

Annars kör jag ett svenska-ungdomsromaner-tema, för att få lite kolla på hur utgivningen sett ut på sistone. Just nu fnissar jag gott åt Johanna Lindbäcks En liten chock. En sammanfattning av ungdomsromansbiten kommer nog, vad det lider.

Slutligen blev jag, efter att ha läst Pomegranates mycket stiliga blogg, http://pomegranateclub.blogspot.com/, påmind om ett album som glömdes i mitt inlägg om grafisk litteratur. Ola Skogäng tecknar superfina Theos ockulta kuriositeter (som jag läste något när den gick i Nemi), och släppte första albumet 2008. Mumiens blod är ett rätt mörkt äventyrsalbum med sköna noirskildringar av Stockholm; någonstans en blandning mellan Tintin och Jan Lööf vågar jag hävda.

Om fredagsmedvetslösheten inte hinner slå till så blir det troligen badkaret med en god bok nu ...

Någonting om den grafiska litteraturen

För att bättre kunna ta hand om mitt nya skötebarn på jobbet, Seriehyllan, har jag försökt läsa in mig lite mer på detta område. Enligt SAB-systemet, vårt kära svenska klassifikationssystem för bibliotek anno 1920-tal, finns det en hylla för tecknade serier (signum Hci). Där ryms allt från Tintin, Fantomen till Inger Edelfeldt och Alan Moore. Besvärligt ...

Men jag har gjort om en omdaning här på vårt bibliotek och flyttat upp serierna från sina bilderbokstråg samt köpt in massa nytt. Sedan har jag lånat kategorier från Serietekets genresystem och sorterat in vårt bestånd i (exempelvis Deckare, Realism eller Hjältar & äventyr). Från att knappt ha märkts är nu serierna bland det som eleverna läser mest!

Bland de grafiska höjdpunkterna för mig under året märks dessa:
Art Spiegelmans klassiska Maus-album - en mycket ärlig och läsvärd skildring av Förintelsen

Alan Moore & Kevin O'Neill, League of the extraordinary gentlemen - detektivhistoria för litteraturnördar i art noveu-stil

Blacksad av Juan Díaz Canales & Juanjo Guarnido - skön fabeldeckare noir

Rabbinens katt av Joan Sfar - om en fräck, talande katt inneboende hos en rabbin filosoferar kring livet

Dotterbolaget Antologin - en samling av olika nordiska, kvinnliga serietecknar. Mångfacetterat, mycket snyggt, kritiskt och bitvis sjuuukt roligt!

Marjane Satrapis Persepolis - en stilistiskt enkel, självutlämnande skildring av revolutioner och krig i Iran

Vad läste vi & gillade under 2008?

Facebook har verkligen sina ljusa sidor, särskilt då deras applikation I'm reading. Där har jag under det gågna året helt enkelt fyllt i vad jag läst och gett betyg i form utav små gyllene stjärnor. Enkelt som 17, och helt praktiskt att kunna gå tillbaka och se vad man vill rekommendera till folk.

Jag har antingen varit ganska generös i år, eller så har jag faktiskt läst himla bra böcker. Fem stjärnor har nämligen utdelats till rätt många titlar. Förstås sista delen i Stephenie Meyers Twilight-serie, Breaking dawn. Tonårskärlek och mytologiska väsen. För mig - what's not to like?!

Två bokcirkelsböcker har också nått i topp - Carlos Ruiz Safóns Vindens skugga, om ett Spanien i krigstid, ett gammalt antikvariat, två olyckliga kärlekshistorier, ett hemligt bibliotek samt en mystisk främling med ett begär att bränna böcker. Karaktärerna är fryntliga och bitvis bombastiska, språket melodiöst.

Den andra boken är En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie; en lång skildring av en familjs komplicerade relationer och inbördeskriget i Nigeria. De mycket vardagliga skildringarna av en välmående akademikerfamiljs förvandling gör kriget otroligt närvarande och lätt att relatera till som en bortskämt medelklassvensk som undertecknad ...

Några moderna klassiker har också slunkit ner: Stina Aronsons till formatet lilla, men språkligt stora, historia Feberboken lästes i badkaret. Åh, vilket språk! Vilken fröjd! Den mycket olyckliga historien till trots var detta en läsnjutning. Cudos till förlaget Rosenlarv som såg till att den blev utgiven igen för första gången sedan 1931.

Den andra klassikern är Saragassohavet av Jean Rhys. Ända sedan mina litteraturvetardagar har jag tänkt att den skall läsas, särskilt efter att man har tragglat Madwomen in the attic med Gilbert & Gubar. Nu blev det av, och det var också något av en fröjd. Långsam, lågmäld, oklar med ett språk som är klart och begåvat.

Slutligen vill jag nämna Fördjupade studier i katastroffysik, som verkligen beredde mig nöje under semesters läsning (bara omslaget är ju så himla vackert!). Den jämförs i princip alltid med en av mina älskingsböcker, Donna Tartts Den hemliga historien, vilket jag kan förstå. Amerikansk college/high school-miljö, en liten grupp utvalda elever som samlas kring en karismatisk lärare, ett brott/mysterium som långsamt rullas upp ...

Men Marisha Pessls bok fungerar alldeles utmärkt för sig själv!

Lättläst men inte helt lättuggad, spännande och snygg.

Som litteraturvetarnörd uppskattar man förstås

berättelsens ram i form av en litteraturlista.

Ja, ett axplock alltså.

Det finns förstås andra böcker, mer böcker, fler böcker.

Men vi får beta av några i taget ...

Sluta jiddra - börja blogga!

Nu var det alltså dags ... Som ett led i mitt försök att få någon ordning på mitt liv & identitetsbildande har jag bestämt mig för att skapa mer tid i vardagslevandet för läsning. Att starta en blogg om böcker och läsning får ses som en del i detta. Dessutom har jag blivit gräsligt inspirerad av diverse kollegor och bekanta som bokbloggar; främst Ylvas fina, fina Läser och funderar.

Just i skrivande stund försöker jag återhämta mig från en lång period av intensivt Twilight-läsande (det får nästan bli några separata inlägg kring detta), så nu har jag flera läsprojekt på planeringsstadiet. Vi får välan se vart inspirationen leder undertecknad ...