tisdag 31 maj 2011

"Ta' småvarmt från den Bonnierska buffén"

Att läsa A Song of Ice & Fire är lite som att äta en riktig maffig helkvällsbanket. Det är vansinnigt gott och trevlig, men är också mättande och tar lång tid. Ibland blir det lite tilltugg mellan rätterna. Som exempelvis:




Några recensionsböcker ...

Häxmästaren (Legenden om Morwhayle; 1) - Peter Bergting
Första delen i en traditionell fantasyserie för lässlukaråldern. Tvillingsyskon som växer upp på olika håll men förenas, ett magiskt svärd, några varulvar samt en drake. Ungefär.

Ödets söner - Darren Shan (del 12)
Tro det eller ej - den sista delen i vampyrserien Darren Shan. Lättläst, fartig, humoristisk och lite noir, som vanligt.





... och några lättuggade kärlekshistorier ...

Love Story - Erich Segal
Kortfattad och lättläst bok som tydligen blev en otrolig bästsäljare på 70-talet. Två collegestudenter möts över de strikta klassgränserna och faller handlöst för varandra - rikemanssonen och musikstudenten (på stipendium, förstås). Förstår dock inte riktigt varför den slog så hårt?

Överenskommelser - Simona Ahrnstedt
En svensk historisk kärleksroman i bästa Harlequin-anda. Hon - Beatrice - är den fattiga kusinen på landet med svallande eldrött hår; bildad och debattlysten men samtidigt oerfaren och oskuldsfull. Han - Seth - är the self-made man, mörkhårig, arrogant, rastlös och en kvinnotjusare av mått.

Med finns också en elak och liderlig greve, en ondskefull farbror med sociala ambitioner, en vän, vacker och älskad kusin, en frigjord fransk änka med mera, med mera.

Dylika romaner har sedan länge varit ett guilty pleasure för Bokmalan, som egentligen inte alls får sådana böckers ideal och innehåll att gå ihop med sin egen anti-heteronormativa och genusvrånga livsåskådning ...



... samt några Niffenegger!

The Night Bookmobile - Audrey Niffenegger
En ovanlig och något makaber liten grafisk historia om en ung kvinna som under en nattlig promenad finner en bokbuss som visar sig innehålla allt hon, och bara hon, någonsin läst. Hennes liv blir sedan fokuserad kring läsning och kring att finna denna bokbuss igen. Häftig.

Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Också en ovanlig berättelse! Henry, den charmige och lite bad boy-bibliotekarien som älskar punk, har en genetisk defekt som gör att han ofrivilligt färdas i tiden.

Han möter inte bara sig själv i alla möjliga åldrar, utan också konstnärinnan Kate. Hennes uppväxt blir en lång väntan på att hon ska få träffa Henry i nuet, i hans verkliga ålder, när hon själv också är vuxen. Deras kärlekshistoria är ojämförlig och omöjlig. Originellt och välkomponerat.

Funderar på om jag ska ta och läsa hennes andra roman, Själens osaliga längtan, medan jag ändå verkar ha farten uppe.

7 kommentarer:

Metronyx sa...

Medan du ändå har farten uppe LÄS "Själens osaliga längtan". Jag kan varmt rekommendera den. Vet inte hur den svenska översättningen är, men boken var fängslande. Det var en av förra årets bästa läsupplevelse enligt mig.Jag vill inte hypa den,men ändå läs den !

Den luttrade bibliotekarien sa...

Love story - vilka minnen den boken väcker till liv. När den kom var det något nytt, en ny sorts genre kan man väl säga. Ung vacker kärlek som slutar tragiskt. Där en obotlig sjukdom och dess konsekvenser skildras på ett, för tiden, mycket vackert, känslosamt men realistiskt sätt (vad jag kommer ihåg). Inte bara omnämnt som var det vanliga då. "Alla" läste den och man grät floder och sedan grät man ännu mer när filmen kom med Ali McGraw och Ryan O'Neill i huvudrollerna - ett så vackert par.
Vet dock inte vad jag skulle tycka om jag läste om boken eller såg filmen idag, skulle antagligen tycka att det var förfärligt sentimentalt, men då var det det bästa och det mest tragiska jag någonsin läst.

Fia sa...

Metronyx: Du har övertalat mig - jag gör't!

Den luttrade bibliotekarien: Vad roligt att få höra! Jag har ju förstått att det var något stort med den när den kom, men missade det lite själv.

Jag är själv väldigt förtjust i sentimentala historier, men det jag slogs av med boken var att den var så fruktansvärt enkelt, rakt och kortfattat berättat. Det passade liksom inte mig.

Filmen däremot ... Den ska jag genast lägga överst på min Lovefilmlista! =)

Peter Bergting sa...

Men vad tyckte du om Morwhayle då? Jag spricker av nyfikenhet.

/Peter

Fia sa...

Haha! Jag gillade den. Det jag tyckte bäst om var den ganska mörka stämningen och det faktum att skalan ont-gott är så oklar.

Särskilt Malda är en spännande karaktär.

Jag har dessutom just mailat in ett lektörsomdöme till Btj, så där står det mer utförligt.

Ska läsa den med min tioåriga bonusdotter - jag tror att hon verkligen kommer att gilla den.

Peter Bergting sa...

Hej, vad kul =)

Den var faktiskt mycket, mycket mörkare innan vi började redigera den. Fick påminna mig om målgruppen flera gånger för att hålla mig på banan. Ser fram emot BTJ utlåtandet. har väntat med spänning på det =).

Fia sa...

Mörkt är bra! Ska som sagt bli spännande att se vad min tioåring tycker ... =)