Resans första etapp bestod av själva farandet till den södra hemisfären, med ett stopp på flygplatshotellet i Bangkok.
Väl framkommen började jag med några dagars kringresande med buss på Nordön, med utgångspunkt från Auckland, Nya Zeelands största stad.
Ett av de första stoppen var, tro det eller ej, Hobbiton. Så på ett sätt kulminerade resan på en gång!
Inför inspelningen av The Hobbit-filmerna har Hobbiton byggts upp på nytt; faktum är att bygget har hållt på i över tre år. Men denna gång, till skillnad från när LOTR filmatiserades, har de använt riktiga material som sten, trä, halm och kullerstenar. Trädgårdar är uppodlade och små rekvisitadetaljer, som gardiner i fönstren, fågelskrämmor och tvätt på tork, är på plats.
Det kändes som att hitta en förlorad värld, där fågelsången var nästintill öronbedövande och luften tät av blomdoft. Jag rekommenderar alla er LOTR-vänner där ute en resa dit ...
Det var, i sanning, ett magiskt ställe.
Andra aktiviteter på Nordön var en māoriafton i Rotorua, ett besök till Wai-o-Tapu för att se olika vulkaniska aktiviteter samt att beskåda lysmaskar i grottorna i Waitomo.
Jag har sett vackra Huka Falls, beundrat utsikten över Lake Taupo och badat i en varm källa som mynnade ut i floden Waikato.
Jag har åkt buss uppför Mount Ruapehu, en av tre aktiva vulkaner kring Tongaringo National Park. En annan av de vulkanerna, Mount Ngauruhoe, är kanske mer känd som Mount Doom nu för tiden ...
Och på tal om LOTR så har jag också sett "Gollum's Pool" (där han fångar fisk och sjunger sin lilla visa i The Two Towers, om ni minns?), vid Tawhai Falls.
En vecka kring nyår spenderades sedan på Raumati South i goda vänners lag. Där regnade det i fyra dygn i sträck innan vädret blev fint igen. Men där fanns också samtal, god mat & gott att dricka, jamsessioner och fantastiskt sällskap.
Vi vandrade på stranden i ösregn och plockade pauasnäckor, och badade när solen var framme. Vi promenerade i bush och genom djungel, badade i en iskall flod och körde upp på ett berg så att jag fick njuta av utsikten av tjusiga Kapiti Coast, med Kapiti Island i fokus.
En dag turistade jag i Wellington. Vackert väder, vacker hamn. Spenderade några timmar på fantastiska Te Papa och gick förbi den biografen där The Return of the King hade premiär. (Nördig? Vem, jag? )
Sedan åkte jag iväg själv igen, med färjan (förvillande lik Gotlandsfärjan) vidare till Sydön. I Picton hoppade jag på min busstur igen och hamnade i Nelson. Därifrån besökte jag Abel Tasman National Park, med bushväxtlighet, sälar och gyllene stränder.
Hela vägen nerför västkusten hade vi otroligt vackert väder och utsikten var obeskrivlig. Molndraperade berg på ena sidan och så havet på andra. Magnifikt.
I Greymouth provade jag öl på Monteith's bryggeri, medan Franz Josef bjöd på en promenad till glaciären och sedan bad i varma källor (trots att hela staden då hade vattenbrist, på grund av torka). Vi passerade spegelblanka Lake Matheson såväl som Lake Wanaka.
Det vackra vädret följde med oss till Wanaka och en bit in till Queenstown. Lagom, i alla fall, så att en skulle hinna med att göra sitt bungy jump i gassande solsken ...
(För övrigt skedde bungy jump-andet över Kawarau River, också känd som River Anduin ... Coincidence? I think not!)
Från Queenstown (där bergskedjan the Remarkables kan beskådas, känd som flera av bergen i LOTR, bland annat som Dimhill Dale) åkte jag på en utflykt till magiska fjordlandskapet Milford Sound. Låt mig säga så här - Slartibartfast skulle ha varit helt nöjd!
Den resan bjöd på snötäckta berg - också kända som the Misty Mountains - täckta av moln, samsas med fjordlandskap, pampiga vattenfall och djur som sälar och delfiner. Måste ses, helt enkelt.
Jag har shoppat, fikat och tagit en half pint Emmerson Bookbinder i Dunedin, som är den staden som av alla i hela världen ligger längst bort från Sverige. Där kurade jag också i vandrarhemmets tv-rum längst ner i källaren tillsammans med ett gäng från bussen och tittade på vad då? Jo, Hostel, förstås ...
Men den sista bilden jag vill dela med mig av är från ett vattenfall i Milford Sound. Tycker du att det ser fullkomligt paradisiskt ut? Då är det bäst att vänja sig.
Naturen på Nya Zeeland är just paradisiskt vacker, i mångt och mycket. Så där att kameran inte kan göra det rättvisa. Bäst att åka dit och titta med de egna ögonen!
6 kommentarer:
Gud det ser precis som man skulle kunna tro att Edens lustgård skulle ha sett ut! Helt makalöst. Det enda skrämmande är förstås krypen. Men skön natur och utrymme för nördiga turistställen av klass, kan det bli bättre ?
Åh vad härligt du verkar ha haft det! Jag blir så avundsjuk! :) Och du kunde inte ha valt en bättre titel till inlägget ;D
Metronyx - en av de bästa sakerna med NZ, förutom just dess överjordiska naturskönhet, är också bristen på skrämmande djur och kryp. Enda insektsplågan är sandflugor. Annars är det helt lugnt! =)
Tack, Sissel! Blev själv barnsligt nöjd när jag klurade ut titeln ... Det har varit en helt och hållet fantastisk resa. Är vansinnigt nöjd, uppfylld och inspirerad!
Hur är det med dig annars? Såg den fina Skype-bilden just, på (större delen av) gänget. ; )
Det är bra med mig annars :) Jag har just börjat min kurs i Engelska I på universitetet, så mitt huvud är fyllt av phonetics och grammar... Men det är roligt också :)
He he, ja, de vackra skype bilderna... Det är svårt att hålla kontakten med någon på andra sidan jordklotet, men skype underlättar förvånansvärt mycket - vi gör vårt bästa för att hålla ihop gänget trots att delar av det flyttar hit och dit ;)
Underbara bilder och NZ verkar helt fantastiskt. Glad att du hade en bra resa men nu är du tillbaka i bibban? Här är det lugnt - har loggat ur fejan men läser din blogg. Kom o hälsa på snart! Boktipset denna vecka är Rut Hillarp - poet o erotiskt geni av Birgitta Holm. Läs! VARM KRAM
Käraste kumpan! Ja, det var en helt fantastisk resa och NZ är ett magiskt ställe ... Så nöjd att jag har fått resa dit!
Nu bibblar jag på som vanligt och trivs.
Vill gärna hälsa på snart, vi får smida planer.
Stooora kramar tillbaka!
Skicka en kommentar