En annan positiv relation till sommaren

Det tackar vi Strindis för! Den senaste av de fantastiska kortfilmerna från gänget bakom Strindberg and Helium.

Glad midsommar, kamrater!

I'm readin' in the rain, I'm readin' in the rain ...

Kära bokvänner. Nu när vi verkar ha fastnat i ett konstant hällregn, är det dags att skaffa en ny relation till vädret. Även om en kanske hade andra förväntningar på sommaren (som bad, en trevlig pique-nique och lite solbränna), så är ändå regn bra för många saker.

Bland annat för att en får tillfälle att bära paraply, vilket är ett föremål som är ofta förekommande i både litteratur och film.



Regn fungerar väl att sjunga och dansa i, medan paraplyet är finfin rekvisita ...


... så varför då inte låta en hel paraplybutik vara spelplats för en musikal?


Paraplyet är både ett underskattat vapen ...


... och/eller ett trollspö.


Paraplyer är användbara som fordon, oavsett om det gäller i luften ...


... eller vattenvägen.


Det bästa är att, även om du inte har något paraply, så kan du alltid ta ett stort blad eller något annat istället.




Regn är romantiskt! En perfekt tid att ha det där avgörande samtalet om ens sanna känslor. Regn är också fantastiskt bra att kyssas i.


Varje dandy med självaktning bär paraply ...


... men det är också väldigt goth!


Even wizards do it.


Om allt annat fallerar, så är paraplyet i vart fall en synnerligen praktisk kaffehållare.


Glöm inte heller bort att spöregn troligen är den bästa bakgrundsmusiken till läsning. Tänd ljus, brygg dig en god kopp té och slå dig ner i favoritfåtöljen med en riktig tegelstensroman. Aaah ...

Själens osaliga längtan

Jag erkänner mig besegrad - Audrey Niffenegger är en riktigt spännande författare!

Nyligen skrev jag både om Tidsresenärens hustru och om The Night Book Mobile, vilka jag tyckte om. Men det var Själens osaliga längtan som verkligen fick mig på fall.

Tvillingarna Elspeth och Edie har inte haft mycket kontakt med varandra i sina vuxna liv. Men när Elspeth dör efterlämnar hon sin fina Londonlägenhet till Edies tvillingdöttrar, Valentina och Julia.

Flickorna, som är i början på tjugoårsåldern, flyttar dit från Chicago för att påbörja sina nya liv.

Det jag verkligen, verkligen gillar med boken är:


1) Karaktärerna! De är så udda, komplexa, underliga, sympatiska OCH väldigt osympatiska.

Elspeths (betydligt yngre) pojkvän och granne, Robert, som är alldeles för fascinerad av den anrika Highgate cemetary som ligger precis bredvid huset. Martin, forskare och korsordskonstruktör med grava tvångssyndrom och en komplicerad relation till sin fru, Marjike.

Den klaustofobiska relationen mellan tvillingarna, där Julia vill fortsätta leva ett spegelliv medan den veka Valentina vill bli sin egen. Elspeth, som spökar i huset och är en karismatisk, intelligent kvinna, men uppfriskande nog inte snäll.

2) Det morbida i berättelsen. Den besitter en skön gotisk känsla med stort fokus på kyrkogården Highgate som granne till det gamla huset där alla bor. (Highgate som också inspirerade Neil Gaimans The Graveyard Book.)

De unga tvillingarnas smala, bleka kroppar och nästan vita hår passar väl in i stämingen. Det finns också en klibbig incestuös känsla allt eftersom relationerna förvecklas och reds ut i historien.

Att Elspeth spökar passar hennes viljestarka, livstörstande personlighet väl. Det finns också en familjehemlighet som behöver lösas i romanen. Ett visst fokus på den rent fysiska döden och det som sker därefter gör historien lite mer gory.

3) Det oväntade. Jag blir överraskad flera gånger under läsningen, av händelser och vändningar.

Det är under lång tid inte heller lätt att veta hur en sådan här mörk historia kan sluta.

Men det finns också några uns av hopp och medmänsklighet mitt bland morbiditeterna.

4) Vissa detaljer, som exempelvis att den lilla vita kattunge som flickorna fångar in och tar hand om döps till "Dödens lilla kattunge". Det känns mörkt humoristiskt på ett sätt som tilltalar mig.


Jag ser med spänning fram emot vad Niffenegger ska hitta på härnäst.

En gång hjälte

Nu när jag själv äntligen har fått tummen ur och tittat på denna fina lilla film, så tycker jag att ni gott kan göra detsamma! Den bjuder på ett skönt vardagligt och mänskligt perspektiv på det klassiska superhjältekonceptet.

Min forna stammis Yrla är en av de två som har både skrivit manus och regisserat. Roligt!

"Oh, yes. Quite soon they actually plan to take over the world."

Det är många fina, livfulla och trevliga elever som just har sprungit ut från vår skola i år. Men några har, skall erkännas, rört mitt hjärta alldeles extra. Biblioteket kommer inte att vara sig likt utan dem.


Bland annat Lovisa, vars eviga nyfikenhet och öppenhet har många gånger satt våra bibliotekarianska förmågor på prov. Allt är möjligt och intressant när en pratar med denna kloka unga kvinna.


Detta härliga lilla gäng som i ett nördligt samförstånd brukar sammanstråla i biblioteket kommer att fattas mig något oerhört. Yrla, Jacob, Amanda och Sissel - ni har varit förfärligt gott sällskap.



Vi möttes upp idag i bibblan och bytte avskedsgåvor med varandra. Maggi och jag fick varsin vacker bokamulett med finfina bilder i. (Extra roligt blir det eftersom jag bara häromdagen skrev just om vackra boksmycken.)




Själv hade jag broderat bokmärken samt skrivit (i brist på bättre ord) ett kollektivt hyllningsbrev.

Må de "dundra så himmel och jord skall skälva som asplöv", må de "dundra med kraft". Samt gärna komma och hälsa på någon gång ibland ...

Litterära accessoarer

Via Etsy går det att hitta riktiga, riktiga pärlor. Exempelvis hos Sophie's Beads kan en beställa de allra finaste litterära smycken. Det finns halsband, armband och örhängen - med alla ens favoritböcker! Så fantastiskt fina.



Hos bibliobags kan en också handla bokväskor - bokstavligt menat.



Eller varför inte slå till på Ballyhoo Jewelrys fantastiska Cthulhu-ring?



Problemet är bara hur jag ska kunna begränsa mig ... ?


Bilderna är lånade från respektive tillverkare/försäljare och de har full ©.