I ett viktoriansk England

Nu har jag alltså läst färdigt Michael Fabers Sugar. Det var länge sedan jag läste en sådan tegelsten (åttahundraplus sidor) som gick så vansinnigt fort att läsa! Tänkte bara läsa en liten stund innan det var sovdags, tittade upp och både tiden och sidantalet hade sprungit iväg som aldrig förr. Den var fullständigt uppslukande.

Det känns ovanligt med böcker som är så kroppsliga. Ofta är böcker som filmer, att man skippar många av de vardagligaste sysslorna. För att det inte ska bli ointressant och tidsödande. Men Faber tar verkligen fasta på toalettbesök, bad och ingående granskningar av karaktärernas kroppar och kroppsvätskor. Beskrivningen av Sugars egenframkallade missfall är klart magstark.

Sedan beskrivs också miljöerna detaljerat och naturalistiskt. Hela 1870-talets London skildras via stankerna från rännstenen, sjukdomar, rutten mat, otvättade kroppar. Tapeter flagar, golvbrädor ruttnar och tänder likaså.

Sugars förflyttning från bordellen till en fin lägenhet vidare till ett välbärgat överklasshus blir ett bra grepp att visa klasskillnader och människors mycket olika förutsättningar. Också den viktorianska erans dubbelmoral görs tydlig, med sin stränga sexualmoral och religiositet på ena sidan och en outsinlig mängd prostituerade kvinnor på andra sidan.

Den förhatlige William Rackhams relation till kvinnor levandegör det ack så klassiska hora-madonnakomplexet, där den "rena" kärleken till den komplicerade frun Agnes (oskuldsfull men samtidigt vansinnig) ställs mot den fysiska kärleken till den fallna Sugar. Det patriarkala samhällets makt syns så tydligt i allt - från de stora samhällsstrukturerna till relationen mellan två enskilda människor. Jag läser och blir helt enkelt så förbannad!

Sugar, som i början av boken presenteras som så undergiven sina manliga kunder, visar sig i hemlighet skriva en roman à la Dirty weekend. Men hennes integritet och ilska spolas bort ju mer hennes egen situation förbättras, och hennes solidaritet med sina olyckssystrar svalnar. Det är provocerande, men samtidigt så mycket mer ärligt än att ha en hjältinna som är orealistiskt perfekt och godhjärtad. Karaktären Sugar är förvirrande, tycker jag, och hennes utveckling och reaktioner inte helt lättydda eller logiska.

Det var också länge sedan jag läste en roman som var så oförutsägbar. Jag kunde verkligen inte utröna hur det skulle gå för Sugar, hur boken skulle sluta. Faktiskt knappt ens efter att ha läst sista sidan ...