Transmetropolitan

Spider Jerusalem dök upp från ingenstans och landade omgående på listan över bästa litterära karaktärer ... fast ibland får en påminna sig om varför. Han är egentligen inte särskilt älskvärd. Alls. Vilket bland annat märks i den återkommande repliken "If you loved me, you'd all kill yourselves today!".

I en dystopisk framtid finns The City, en osande kittel av konstant medierapportering och reklam, djup segregation, mänsklig misär och politisk korruption. Just därför har den kontroversielle journalisten Spider Jerusalem retirerat till bergen, där han lever i fullt eremitskap.

En dag knackar dock resten av världen på porten, då ett avtal kräver att Spider skriver ytterligare en bok. (Helst bästsäljande.) Motvilligt beger han sig tillbaka till staden.

(Är det förresten en slump att Spider, då han lever som skäggig eremit, till utseendet påminner om seriegurun Alan Moore? Misstänkt!)

Staden vilar aldrig. Människor dör, kopulerar, shoppar, missbrukar, misshandlar och lever. Det är hetsigt, skitigt och mycket misantropiskt. Nyhetsrapporteringen sker dygnet runt på alla platser. Till och med i tomma luften kan en få sina newsfeed. Ingen kan värja sig.

Det är, med andra ord, dagens västvärldssamhälle på crack. Upphöjt och tillspetsat och överdrivet. Men ändå skrämmande igenkänningsbart. Illustrationernas många färger och detaljer ger en svindlande och hetsig känsla, som passar stämningen väl.

Spider Jerusalem, själv en skitig missbrukare med universums kanske grövsta vokabulär, är otroligt nog en människorättskämpe. Som kanske den enda sunda rösten i ett sjukt samhälle drar han sig inte för något i sin stenhårda journalistik.

Han rapporterar om regeringsövergrepp mot minoritetsgrupper och politisk korruption. Han är, trots sin otroligt osympatiska natur, en av de få i staden som faktiskt står på de svagas sida.

Jag har läst de sex första albumen av Transmetropolitan, än så länge. Det är ingenting för de kräsmagade: det är våldsamt, skitigt, genustveksamt ibland och innehåller sådana grova svordomar att undertecknad rodnar emellanåt.

Skaparna - författaren Warren Ellis och tecknaren Darick Robertson - rör sig ofta över många olika slags gränser vad gäller moral, god smak och rimlighet.

Men det är också välskrivet, intelligent, engagerande, oväntat och mörkt, mörkt humoristiskt. Jag ser fram emot att följa antihjälten Spider Jerusalem to the bitter end (vilket det med största sannolikhet också kommer att bli).