Natthimmel

Sofia Nordins Natthimmel är en riktigt fin ungdomsroman som jag sträckläste för ett tag sedan. Tilda, fjorton år och instängd i ett familjeliv där alla tiger och stänger in sig bakom dörrar, får en ny klasskompis – Jesper. Jesper är otvungen och utåtriktad och håller på med lajv. Han frågar om Tilda vill vara med och lajva, och den tillbakadragna Tilda svarar plötsligt:

När jag hörde talas om lajv första gången så blev jag helt glad. Det lät som något jag skulle gilla. Som en saga som är en lek som får vara på riktigt. (s. 15)

Språket är välkomponerat och flyter på självklart, både i dialog, beskrivningar och huvudkaraktärens tankar. Vissa scener stannar kvar starkt efter läsningen, som första gången Tilda fäktas med sitt latexsvärd (levnadslust!). Eller när Tilda äter middag hos Jespers familj, så olik hennes egen:

’Men det värsta, sa Jespers mamma, ’det var nog inte lärarna eller killarna eller att man aldrig orkade plugga. Det värsta var nog att hela tiden gå runt och undra om man dög. Om man någonsin skulle duga.’
I det ögonblicket var det som om allting stannade upp. Det kom en klump i halsen som jag förgäves försökte svälja bort och samtidigt kände jag en sån stark glädje.
Jespers mamma såg på mig och jag tittade inte bort, trots att jag satt där med nästangråt och nästanskratt i kroppen och det borde ha varit pinsamt. Hon såg mig helt enkelt, såg alltihop, och det gjorde ändå inte ont. Jag ville inte dölja mig för den blicken, fast jag plötsligt visste att hon fattade allt. (s. 111)

Att Tilda vågar säga ja och engagera sig i lajvet, med allt vad möten, dräktsömnad och vapenleker heter, får henne långsamt, långsamt att tina upp. Och tvingar hennes familj att också börja tina upp och öppna sig.

Med små steg – det är ingen Hollywoodfilm, detta. Det är plågsamt och långsamt och trovärdigt. Och när Tilda börjar känna sig säkrare och när hon lyckas få litet kontakt med sina familjemedlemmar så blir det ett bitterljuvt jubel i hjärtat.

Glad världsbokdag ...

... önskar Bokmalan!

Bland gladiatorer, skökor och slavar

Nu har jag just läst klart Maja Lundgrens Pompeji - en rätt annorlunda historisk roman. Den är fragmentarisk till sin natur och gör små nedslag i det dagliga livet i mytomspunna Pompeji, strax innan det ödesdigra vulkanutbrottet.

Romanen utgår från verkliga fynd - framförallt, om jag förstår det rätt, inskriptioner som har hittats på plats och som beskriver situationer och personer med namn och yrke. Exempelvis miman Methe som bekänner sin kärlek till slaven Chrestus. "I was here", fast på antiken.

Språket, som är Lundgrens stora styrka, är lekfullt, raljant, välsnickrat och välljudande. Jag fnissar högt flera gånger under läsningen, bland annat under den här passagen som avslutar ett stycke där författaren översätter flera latinska epitet av något ekivok karaktär:

Bortsett från detta har pompejanerna en väl utarbetad kiss- och bajshumor. Överhuvudtaget en väldigt kroppslig humor. Jag gillar det. Om ni inte gör det, så betänk åtminstone att det är historiskt korrekt. Eller stoppa upp huvet och läs något i edra egna annaler. (s. 31)

Jag tycker om hennes kollektiva berättande och hur berättarperspektivet skiftar: exempelvis en förrymd tiger från gladiatorarenan följs och själva vulkanen - Vesuven kallad - ges också röst. Det är eget och intressant.

Bäst är blandningen av högtidlighet och raljans, respektfullhet och ploj. Det är en mycket läsvärd berättelse.

Det bara slog mig en dag ...

Läst på sistone

Här kommer en lista över vad Bokmalan i övrigt har läst på sistone. Sådant som inte direkt har uppmanat till några yvigare blogginlägg, men som ändå slunkit ner på ...

Fulheten, Nanna Johansson
Bitskt, satiriskt, fultecknat och jäklarns roligt.

Bara inte du,
Katarina von Bredow
Tänk om det där är jag,
Johanna Lindbäck
Jag läste den precis efter varandra och har nästan lite svårt att skilja dem åt. Varsin ny roman av två av Sveriges mesta ungdomsförfattare.

Märkligt nog kändes de båda ganska vaga i konturerna (liksom titlarna). Synd; särskilt Johanna Lindbäck är en riktig favorit hos mig annars. Hennes En liten chock är en av mina absoluta favoritböcker.

Listan,
The Boy Book,
E. Lockhart
Charmig, lättsam och väldigt amerikansk high school-historia med klassiska pojkproblem och trassliga tjejgängsrelationer i flera delar. (Det blev blandat översatt och originalspråk, för det var det jag hade på bibblan.)

Sista sommaren (med dig), Ann Brashares
Ska föreställa vara en gripande historia om familjerelationer och sorg men ser inte riktigt det. (Om du undrar varför jag tycker det så kan du läsa mitt tidigare inlägg om chic lit.) Synd - jag är jätteförtjust i författarens serie om Systrar i jeans.

I skuggan av ett brott,
Helena Henschen
Henschen berättar ett stycke släkthistoria om de von Sydowska morden på trettiotalet. Hennes svala journalistiska språk berör, precis som jag upplevde med hennes andra bok, Hon älskade.

Livet på en kylskåpsdörr,
Alice Kuipers
Berättad enbart i post-its skriva av mor och dotter och lämnas på kylskåpsdörren, får vi historien om en mamma som plötsligt blir allvarligt cancersjuk. Intressant format.

Faunen, Anna-Karin Palm
Klurig roman med tre parallella berättelser. En enstörig författarinna i viktorianska England, en ung kvinna på medeltiden och en ung kvinna i modern tid - som reflekterar över en mycket trasslig vänskapsrelation med en annan kvinna - träffar alla en mystisk och erotiskt lockande faun. Palm är både tematiskt och språkligt mycket välformulerad och intressant. Jag kommer definitivt läsa annat av henne.

Det var allt, tillsvidare. Over & out!

Informationsskylt i biblioteket

Great minds think alike

Som en liten pendang till mitt inlägg om Lost girls så vill jag visa denna bild från bröllopet mellan Melinda Gebbie och Alan Moore, lånad från Neil Gaimans blog. Ett väldigt tjusigt brudpar som verkligen ser ut att passa varandra ...

Dagens erotiska boktips!

För er som inte ännu har upptäckt den grafiska romanen Lost girls än, så kommer här en kort presentation. Den är inte alltid självklart enkel att få tag på - många bokhandlar vill inte ha den i butik - och den är inte helt billig att köpa heller - de tre albumen finns samlade i en vacker foliantutgåva. (Tack J för den julklappen!)

Ramhistorien är det slumpartade mötet mellan tre kvinnor på ett lyxhotell i Österrike just innan första världskrigets utbrott. Dekadensen är i full blom, påskyndat av det hotande kriget. De tre kvinnorna känner vi bättre som deras flickjag, Alice i Underlandet, Dorothy från Oz-böckerna och Wendy från Peter Pan. En kärlekstriangel utvecklas mellan kvinnorna och i berättelsen sprängs det in olika erotiska eskapader från deras respektive liv.

Tecknaren, Melinda Gebbie, har gjort varje enskild ruta till ett verkligt konstverk. Detaljrikt med häftiga färgsättningar och varierade tecknarstilar beroende på vilken episod som berättas. Författaren Alan Moore är som vanligt ett under av litterära allusioner, språkvighet och förmåga till fantastiska pasticher. Det är en språklig fröjd att läsa!

Fantastiska drag i originalberättelserna ges ofta mer realistiska, suggestiva och mörka förklaringar, både vad gäller platser och karaktärer. Peter Pan är exempelvis en hemlös prostituerad gatupojke som bor i en park i London tillsammans med andra gatubarn. Finurligast är nästan när gården där Dorothy bor drabbas av tornadon och en ruta visar en "No tresspassing"-skylt som knäckts - ordet NO har vänt sig på tvären och en kan utläsa det som OZ istället.

När Bokhora tipsar om detta album kan en läsa att det tog sexton år att sammanställa verket och att det var under den processen som tecknare och författare blev förälskade i varandra.

I en intervju med Forbidden Planet pratar Moore om mottagandet av boken och menar att det kanske hade blivit mer problematiskt om de inte själva hade varit så tydliga med att det är ett pornografiskt verk:

if we’d have come out and said, 'well, this is a work of art,' they would have probably all said, 'no it's not, it's pornography.' So because we're saying, 'this is pornography,' they're saying, 'no it's not, it's art,' and people don't realise quite what they've said.

Verket är inte bara okomplicerat eller lockande pornografiskt utan visar också övergrepp och andra skrämmande situationer. Detta skildras suggestivt av Gebbie i episoden om Alices barndomsminnen, där alla scener visas speglat i någonting - vattenkaraff, glas, spegel, glasögon.

Jag kommer inte att genera mina modesta läsare med faktiska utdrag ur detta verk, utan nöjer mig med att säga att det är erotiskt och väldigt ekivokt. Få gränser lämnas intakta och få tabun kvarstår.

Det är en hänförande läsning.