torsdag 3 december 2009

Bokmalans litterära England

I oktober hamnade Bokmalan helt plötsligt i England under några intensiva dagar, på fortbildningsresa med lärarkollegor och sin väninna B. Vägen ledde till Oxford, och efter det en kort visit till London. Oxford - "the city of dreaming spires", som poeten Matthew Arnold skrev. Ett passande namn, då en ser den praktfulla siluetten av Oxfords alla tinnar och torn.

University of Oxford samlar 38 olika college under sitt emblem och cirka ett hundratal forskningsbibliotek. Bland kända oxonians märks bland annat Oscar Wilde, T.S. Eliot, Aldous Huxley, Jeanette Winterson och naturligtvis J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis. Ett paradis, således, när det gäller både utbildnings-, litteratur- och bibliotekshistoria!



I Oxford är till och med utsikten från ett alldeles vanligt café sublim ...


Christ Church är en av de äldsta och rikaste skolorna i Oxford. Som besökare fick vi endast vandra runt i några få delar av detta enorma college, då terminen var i full gång. Men det vi fick se var otroligt vackert. Fantastiska korridorer, som ser ut som klostergångar.


Vackra fönster, ut mot en av de eviga gårdarna (quads), som alla colleges är uppbyggda kring.


Överallt ser det ut som Hogwarts, Rivendell eller kanske the Shire ... ? De vackra ängarna nedan ligger intill Christ Church.




Om matsalen i Christ Church har jag hört två olika Harry Potter-anekdoter. En guide sa att den har använts vid filminspelningarna som matsalen på Hogwarts, och en annan sa att den endast stått som förlaga. Vansinnigt imponerande är den, hur som helst! Det är helt magiskt att tänka sig att folk får sitta och äta där till vardags (fast naturligtvis inte utan sina robes!).

En annan intressant sak med Christ Church var att Charles Lutwidge Dodgson, mer känd under pseudoymen Lewis Carroll, studerat och arbetat där. Den dåvarande deanens, Henry Liddell, dotter Alice var den flicka som Carroll började berätta sagan om Alice i Underlandet för. Och resten är, som en säger, litteraturhistoria.

Guiden berättade för övrigt också att deanen själv troligen var inspirationen till den vita kaninen, då denne brukade vara sen till middagen, springa ner för trappan från sitt arbetsrum, titta på klockan och muttra att han var sen ...


Alla college har varsitt kapell. I Christ Churchs fall råkar det vara en förhållandevis liten, men ack så pampig, 1200-talskyrka, som under 1500-talet byggdes ut och blev hela Oxfords katedral. Vi gick faktiskt dit och lyssnade på en mässa senare (evensong).

Där fanns också en mycket fryntlig guide som entusiastiskt berättade om allt snusk och all samhällskritik som fanns inmålat i de praktfulla kyrkfönstrena - eftersom de satt så högt upp och detaljerna var så små, räknade konstnärerna med att ingen skulle upptäcka detta. Ack, en tid utan kikare, kameror och annat otyg!


The Bodleian Library är Oxfords största bibliotek, och också ett av de äldsta. Med sina 9 miljoner exemplar är the Bodleian det näst största biblioteket i England. Större delen av biblioteket byggdes under 1600-talet.

Den äldsta delen, Duke Humphreys library, byggdes under sent 1400-tal. Där fick vi tyvärr inte ta kort, av förklarliga skäl. Det var dock gåshudsframkallande vackert!

Lustigt var att böckerna kedjades fast, för att inte stjälas. Men kedjan fästes i den främre pärmen, för att ryggen skulle skadas om kedjan fästes där. Då var böckerna tvungna att stå med magen utåt i hyllan, för att kedjan skulle få plats. Och, vips, så såg man inte vilken titel det var! Därför fick boken en siffra på magen, och i en lista vid varje sektion kunde en se vilken titel som motsvarades av siffran. Logik ...

Sir Thomas Bodley, grundaren av biblioteket i fråga, stipulerade också regler för sitt bibliotek, som fortfarande används idag (numer dock i den engelska översättningen, istället för på latin):

I hereby undertake not to remove from the Library, nor to mark, deface, or injure in any way, any volume, document or other object belonging to it or in its custody; not to bring into the Library, or kindle therein, any fire or flame, and not to smoke in the Library; and I promise to obey all rules of the Library.




The Radcliffe Camera, en av Bodleians läsesalar. Byggdes under sent 1700-tal.


En tjusig bro som förbinder två olika delar av Hertford College. Tydligen lik The bridge of sighs i Venedig. Det finns också en i Cambridge (eller, "the other place", som en säger i Oxford), som faktiskt löper över vattnet.




Dessa två bilder ovan är från the Divinity School, den äldsta byggnaden i Oxford som byggdes särskilt för skolverksamhet (som fortfarande existerar idag). Tidigare hölls undervisningen helt enkelt i kyrkorna.

Den gotiska arkitekturen är obegripligt vackert utformad, och taket är rikt utsmyckat och ornamenterat. Också fönstrena är, som ni ser, konstverk i sig själva. På den nedre bilden syns talarstolar och bänkrader, där det tydligen hölls plågsamma disputationer, som kunde pågå i flera dagar.






De tre bilder ovan är från Exeter College, där ingen mindre än herr Tolkien var elev. Visst är det fascinerande att eleverna får klottra ner sina roddtävlingsvinster på dessa vackra fasader? Fast det ser rätt studentikost och passande ut ...

Observera också de murgrönsklädda väggarna. Det amerikanska uttrycket Ivy league passar väl här (även om de amerikanska Ivy league-skolorna snarast är att betrakta som oerfarna småungar jämfört med de åldriga universiteten i Oxbridge ...)


Vid Merton College arbetade Tolkien som engelskprofessor. Kan en bli annat än vitter av att röra sig i dessa miljöer?




På denna berömda pub, The Baby and the Bird också kallad, brukade Tolkien och C.S. Lewis mötas tillsammans med sin litterära klubb, the Inklings. Ack, att ha varit en fluga på den väggen ... Nu fick vi i varje fall sitta i denna fantastiska miljö och ta en pint eller två. ("They come in pints?!")




Jag ville väldigt gärna pröva på det här med punting. Att jag såg hela den fenomenala tv-serien Brideshead revisited innan avfärd förstärkte bara min längtan efter ett Oxford med vita linnekostymer, halmhattar och champagnedrickande.

När min cicceron I och jag kom fram till puntingstället vid Cherwell river, hade de dock just stängt för säsongen. Alas! Vi fick dock en alldeles fantastisk promenad genom norra Oxford, upp till det moderna universitetet Brookes University (där min cicceron har bott och arbetat) och tillbaka till city längs med Cherwell. Det engelska vädret skötte sig exemplariskt: höstlöven glödde och solen sken.

Kontrasterna mellan Oxford och London blev närmast chockartade. Jag längtade tillbaka redan när vi klev av bussen vid Marble Arch!




Ett besök till Charles Dickens Museum blev det ...


... och vi besökte också British Museum; detta obegripligt stora museum. Det kändes som att jag orkade ta in en fingernagels storlek av allt det en kunde se där. (Vi såg Rosettastenen, i alla fall!)

Helst ville jag se den berömda läsesalen, som ju var British Librarys läsesal fram till 1997. Dock hade de byggt för alla bokhyllor och läseplatser med en stor utställning som museet behövde plats för. Besvikelse!






1997 öppnades denna moderna biblioteksbyggnad för allmänheten, efter en trettioårig byggperiod. Då biblioteket vida vuxit ifrån sina tidigare lokaler, separerades British Library och British Museum.

Jag bokade in mig en guidad visning på British Library, och blev fullständigt fascinerad (den vansinnigt fula arkitekturen till trots). Källarplanen sträcker sig 24 meter under marken och krockade under bygget med de äldsta tunnelbanelinjerna som löper i närheten (biblioteket ligger precis vid King's Cross/St. Pancras). De grävde upp så mycket jord att de kunde bygga en skidbacke i Beckton!

Böckerna i källarmagasinen sorteras i storkleksordning (!), för att effektivisera ytanvändningen. Hela huset är uppbyggt kring ett rullbandssystem, som löper under golv och genom väggar och tak. Där fraktas böckerna från magasinen till de olika lässalarna. Guiden var både kunnig och karismatisk. Jag kan varmt rekommendera dessa guidade turer. Särskilt om ni, som jag, älskar biblioteksanekdoter och litterär kuriosa ...

De två nedersta bilderna visar ett av British Librarys alla digitaliseringsprojekt, där en kan bläddra i och zooma in på detaljer i flera olika slags äldre manuskript (i den här automaten fanns bland annat en känd version av Koranen från 1300-talet och en av William Blakes anteckningsböcker).

Nu har ni, kära läsare, fått en lång, men i sammanhanget ändå kort, sammanställning av mina litterära äventyr i England!

Jag vill avsluta denna reseskildring med ett citat från poeten W.B. Yeats: "I wonder anybody does anything at Oxford but dream and remember, the place is so beautiful. One almost expects the people to sing instead of speaking. It is all like an opera."

5 kommentarer:

Pomegranate sa...

Åh! Vilket underbart inlägg! Skulle vilja kommentera hur mycket som helst kring vad du skriver och visar...Noterar tipset om British Library. Jag var en dag i Oxford (pre-Harry Potter) och funderade då på hur det skulle vara att plugga där? Inspirerande, eller skulle man bli paralyserad av prestationsångest? Minns att min guide visade Inspector Morse favoritpub och sa att hon brukade sätta sig där och fantisera om att hennes "bum" befann sig på samma ställe som John Thaws "bum" brukade vara.

Har du sett Shadowlands? Anthony Hopkins som C S Lewis, och the Inklings är med en del vill jag minnas.

Hur var evensong (namnet är så vackert tycker jag, var det korgossar och grejer?) jag föreställer mig att det är väldigt stämningsfullt?

Har hört att Oxford är Englands vackraste och fulaste stad samtidigt, arkitektoniskt alltså. De fula delarna lyckades iaf jag missa.

Fian sa...

Tack kära Pomegranate för de vänliga orden! Visst känns Oxford som ett paradis för vår sort ... ?

Förutom hostelet där vi bodde och det nya Bodleian Library (30-tal, ser ut som ett fyrkantigt fängelse) lyckades jag också missa de fula delarna av staden.

Jag skulle absolut vilja studera där! Dock är jag inte alls säker på att min engelska skulle räcka till. Det är en sak att konversera informellt med folk, och en annan att studera på en av Englands mest prestigefyllda skolor. Fast om slantarna räcker till vill jag definitivt testa en sommarkurs eller så.

Visst låter evensong supervackert? Det var väldigt likt Svenska kyrkans gudstjänster, fast det var en kör som sjöng ganska mycket - och väldigt vackert. Yay för kyrkoakustik! Dock var det förvirrande, då "the Catholic Church" nämndes i trosbekännelsen. Förstod inte det riktigt?

Tack för tipset - Shadowland skall genast läggas till i min Lovefilmlista! *gnuggar händerna förtjust*

Anonym sa...

Enligt min blivande svägerska, som bor i Oxford och har jobbat i just matsalen i Christchurch college, så är det den som använts i HP-filmerna. Men colleget tycker att det är rätt jobbigt med alla Harry Potter-turister, så jag antar att det är därför informationen är lite knapp...?

Vad mysigt det såg ut med ett Oxford i höstskrud förresten. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka göra det när det inte är sommar, så att det är fler studenter och mindre turister i staden. :)

Calliope sa...

Så alldeles otroligt fantastiskt underbart det ser ut! Tack för alla fina bilder och intressant text!

Fian sa...

Anna: Väl planerat av dig av införskaffa dig en Oxfordsvägerska! : ) Låter mycket lyxigt!

Calliope: Tack för de varma orden. Oxford var i sanning, enligt min ringa mening, en helt magisk plats. Alla bokmalor borde resa dit! ; )