Lägesrapport från en vårvirrig ö

Ja ha, en liten rapport från vardagen! I helgen sken solen och visade hur otroligt dammigt man egentligen har i sitt till synes rena hem. Adjö tweed, hej kavaj! Men ack, i morse låg ett redig lager snö över alltihopa.

Läsningen då, tänker någon kanske? Jo, den är visst lika virrig som vädret. Häromhelgen satt jag framför brasan i ett murrigt 1800-talsbibliotek och läste The Two Towers. Det kändes som en idealisk miljö; precis som min vision av professor Tolkiens arbetsrum. Där kunde jag sitta i tystnad och färdas genom skogarna med Treebeard, slåss med de andra vid Helm's deep och sedan njuta en pipa av Longbottom leaf vid det fallna Isengard.

Jag njuter verkligen av att läsa Tolkien. Jag läser ovanligt långsamt, verkligen savoring the read, om man nu kan säga så. Hans karga språk, spänningen, vänskapen mellan karaktärerna, magin i att få upptäcka hans värld. Tolkien får verkligen anses vara mästare på en sådan faktor den fantastiska litteraturen vilar mycket på - the suspension of disbelief. Inom hans värld är allt som sker inte bara möjligt, utan också logiskt. Jag är förtjust i den svindlande känslan av att det har hänt så mycket i berättelsen redan innan jag dyker in i den, många tusen år av historia. Och berättelsen kommer att fortsätta långt efter min visit. Det är skickligt.

När jag var ett barn läste jag Bilbo flera gånger, men jag kom liksom aldrig in i Sagan om ringen. Mycket tror jag faktiskt på grund av att så många i min omgivning förvarnade att den var så trögstartad. Det blev lite av en självuppfyllande profetia. Men jag läste mycket annan fantastisk litteratur; fullkomligt slukade Susan Cooper, Guy Gavriel Kay, David Eddings och Margaret Mahy. Det fortsatte senare med Terry Pratchett, Neil Gaiman och vidare. Men alltså inte Tolkien ordentligt, förrän i vuxen ålder.

Det är jag glad för, ändå. När jag hade läst hela (i Åke Ohlmarks översättning) var jag så förälskad, att få andra författare som skriver high fantasy skulle klara av en jämförelse ... Just därför vill jag inte läsa The Lord of the Rings hursomhelst. Det blir mer finläsning. Hittade också nyligen en sida med LOTR-illustrationer gjorda av den oförlikneliga Inger Edelfeldt. Magiskt fina ...

I övrigt håller jag på med P.O. Enquists självbiografiroman, Ett annat liv. Hans språk är ju så vackert, det är som min väninna K sa "att äta prosa med sked". En del religiös skuld, två delar idrott, ett rejäl matsked politik samt en skopa teatervärld blandat i en bytta bestående av resor (flykt?). Jag har inte riktigt bestämt mig än för vad jag tycker.

Dessutom har M har lånat mig andra delen i serien som inleddes med The Traveller, av författaren John Twelve Hawks, samt att min tid som mangalärling hos min elev på jobbet fortsätter med nya delar i de tre serier jag följer plus två nya serier ...

Jag säger ju det är med läsningen som med vädret. Vårväder! Vårläsning! Puh, jag känner nu för att göra som Yotusba och hennes pappa.