söndag 14 augusti 2011

Små vardagsabsurda praliner

Av min bokhandlarväninna S fick jag låna två små kuriositeter: All My Friends Are Superheroes och The Tiny Wife av Andrew Kaufman. Två korta texter med preciserat språk som presenterar en inte helt självklar verklighet.

I The Tiny Wife råkar en antal bankbesökare ut för ett rån. Men rånare ifråga är inte ute efter ekonimisk vinning, utan kräver istället det föremål som har högst affektionsvärde. Rånoffren får också berätta varför föremålet är så viktigt för dem.

Efter att de har överlevt rånen, utan fysiska skador, visar det sig snart att händelsen har påverkat dem mer än vad de först tror. Berättarens hustru, till exempel, börjar krympa. Några centimeter per dag först, sedan allt mer accelererande. En annan kvinna blir jagad av ett lejon, som plötsligt tar form utifrån en tatuering och blir helt levande.

The Tiny Wife blir en slags ovanlig relationsberättelse, då en hel del fokus ligger på den lilla fruns äktenskap med berättaren och hur det har svalnat med tiden. Men det är också ett stycke fantastisk historia med oklara verklighetsgränser, vilket tilltalar undertecknad.

Verkligheten är också förhandlingsbar i Kaufmans All My Friends Are Superheroes, där Tom, en Helt Vanlig Kille, har en perfekt kärlekshistoria med en superhjälte, The Perfectionist. Men efter det perfekta bröllopet blir Tom plötsligt osynlig för sin fru, på grund av den svartsjuke Hypno.

Med en alldeles självklar ton berättar Kaufman denna ovanliga och absurda lilla historia om hur Tom måste försöka få sin kärlek, The Perfectionist, att inse att han inte har övergett henne, utan faktiskt finns intill henne hela tiden.

För oss som har läst en hel del superhjälteserier och sett en hel del superhjältefilmer, blir denna bok extra rolig. Flera aspekter av superhjältelivet förklaras i detalj (exempelvis hur en väljer namn) och det krockar på ett förträffligt sätt med vardagslivet.

Flera hjältar presenteras också i detalj, varav min favorit är denna:



(Det skulle för övrigt mycket väl kunna vara undertecknads egen superkraft ...)

Jag tycker mycket om den självklara tonen med vilken dessa historier berättas. Små till formatet kan de snarast ses som ovanliga praliner för oss bokslukerskor att smälla i oss.

5 kommentarer:

Yrla sa...

Åh, jag skulle verkligen vilja läsa "All my friends are superheroes"! Jag hittade den i en bokaffär för ett tag sen och den lät så himla rolig och annorlunda, men tyvärr så var den lite för dyr för min ekonomi... Jag får se om den dyker upp på något bibliotek istället :)

Fia sa...

Ja, den är jättefin och annorlunda. Tycker absolut att du ska läsa den! =)

Hur går det för dig ute i stora, vida världen, förresten?

Det är tomt i mitt bibliotek utan (nästan) alla stammisar. Jenny är på plats igen och Lovisa var och hälsade på oss förra veckan. Trevligt!

Yrla sa...

Vi kommer nog tillbaka när du minst anar det... ^^

Annars så ska jag börja universitetet på måndag! Uppe i Uppsala, så det blir spännande. Och där finns det jättemycket bibliotek - alla nationer har ju sitt eget (och jag tror att jag kommer att välja den med störst...) så där kommer jag nog att trivas. Men sen kommer de nog inte ha lika häftiga bibliotekarier som på Värmdö så jag måste nog återvända till mitt stammisbibliotek ibland :P Och Sissel börjar ju läsa litteraturvetenskap, så hon lär vilja diskutera en del med dig kan jag tänka mig.

Fia sa...

Vad härligt att plugga i Uppsala - Sveriges svar på Oxford, kan en nästan säga. Kan tänka mig att både du och Sissel kommer att trivas fint där.

Ursäkta, förresten, att jag är sådan långsam boklånare. Har en riktig lässvacka just nu - är mitt i Carol Berg och har inte ens öppnat Sanderson. Du får verkligen säga till om du vill ha dem åter ...

Ni är för övrigt välkomna tillbaka när som helst till er stammisbibbla! <3

(Många nya elever undrar säkert vilka det är som sitter uppsatta på väggen i fantasyrummet ... =)

Yrla sa...

Haha vi kommer vara värsta kändisarna när vi kommer tillbaka med andra ord!

Sissel pluggar i Stockholm, det blev bara jag som åkte till Uppsala, fast det kanske var lite på tiden att vi bytte skolor :P

Ingen fara! Jag har ju redan läst dem så ingen stress (och så länge böckerna är där så har jag alltid en anledning att komma tillbaka :D)