Vips, så började jag försiktigt läsa lite igen ...! Förutom recensionsböcker är det inte många ord som begluttats av dessa ögon det senaste halvåret. Knappt ens DN eller Vi läser har slunkit ner.
Plötsligt fungerade hjärnan, plötsligt fanns där lite tid över och två händer fria att bläddra med. Plötsligt, kamrater där ute i den virala etern, hittade jag fram till en kär gammal codex och lyckades faktiskt ta mig längre än de första, ynka sidorna innan jag somnade.
Inte helt överraskande var det Jacqueline Carey som drog igång någonting som försiktigtvis kan benämnas läslust igen. Jag är snart klar med första delen i hennes Naamah-serie, Naamah's Curse.
Inte lika självklar som Kushiel-serierna; jag saknar mörkret som håller balansen i hennes värld. Men fortfarande blir jag indragen och iväglockad på äventyr av både magisk och erotisk karaktär.
Jag har också börjat på Neil Gaimans senaste roman - The Ocean at the End of the Lane. Den är väldigt efterlängtad! Så högtidligt var det att jag faktiskt riggade upp så som bilden visar - balkongen om aftonen, en kanna te, kuddar, plädar och tända ljuslyktor. Precis vad själen behöver ...
