Lika som ni vet vad - part III

En skulle nästan kunna tro att den första bilden är Aragorn som ung, naiv äventyrare med glänsande, hoppfulla ögon. På den andra bilden har han sett mer av det verkliga livet. "Aragorn - nu, lite mörkare, skitigare och farligare än någonsin!"

Han har också hunnit samla ihop en större armé på den nedre bilden och antagligen ett större svärd. Samt en riktig häst. På den övre bilden är det bara två killar i bakrgunden som springer efter och slår ihop kokosnötshalvor mot varandra. Så en kan se detta som ett slags före-och-efter-reportage...

Ninja librarian -

- eller, alla kunskaper kan komma till nytta när du arbetar som bibliotekarie ...

Apropå alter legon ...

... så var ju faktiskt den här ganska uppenbar ...

"Snow's all right in a fine morning, but I like to be in bed while it's falling"

Burr, vilken vargavinter vi har i Sverige just nu! Har inte tinat än efter att ha förflyttat mig till arbetet! Den gode Tolkien var med på färden, och beskriver resan så här:

While they were halted, the wind died down, and the snow slackened until it almost ceased. They tramped on again. But they had not gone more than a furlong when the snow returned with fresh fury. The wind whistled and the snow became a blinding blizzard. (Fellowship of the Ring, s. 324)

Bokmalan reafyndar!

Det var många år sedan som undertecknad tyckte att bokrean hade någonting att erbjuda. Jag minns att det senaste jag verkligen fyndade var två kompletta samlingar med Poe och Shakespeare. Men i år var det mycket som föll mig i smaken!



Jag hittade både Alexandra Kollontajs dagböcker 1930-40 och samlingen med Selma Lagerlöfs brev till Sophie Elkan, Du lär mig att bli fri.

En biografi om C.S. Lewis slank med - C S Lewis : mannen som skapade Narnia av Michael Coren.

Sedan passade jag på att handla två böcker som jag verkligen har suktat lite efter. Den ena var Sylvia Beachs bok om den fantastiska parisiska bokhandeln Shakespeare & Company. Den andra titeln var Nattens bibliotek av Alberto Manguel; en bok som berättar om bibliotekariens roll genom historien. Den torde vara fullproppad med finurliga anekdoter av litterär art och bibliotekskuriosa...

Eftersom jag nyss avslutat Boris Pasternaks Doktor Zjivago passade jag på att ta mig an nästa ryss, och köpte således Anna Karenina av Leo Tolstoj också.



Jag fyndade en CD-bok - Profeten av Kahlil Gibran. Den har jag fått i present av S och försökt läsa, men inte varit i tillräckligt lugn stämning för att kunna ta till mig, tror jag. Ser fram emot att lyssna på den.



Sist, och möjligtvis längst, så slog jag till på hela Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Åtta pocketar lång, inklusive register.

Det enda kruxet är var jag ska förvara dessa nyförvärv, då det för närvarande är fullkomligt fullt i bokhyllorna hemma ... Nåväl, som en brukar säga: nöden är uppfinningarnas moder!

Lika som ni vet vad?! Part II

När jag läste informationspolitik för ett par år pratade en föreläsare om Richard Stallman, programmerare, aktivist och hacker extraordinaire, vilket gjorde ett starkt intryck på undertecknad.

När jag senare, för första gången, såg en bild på seriegurun Alan Moore, insåg jag att här är två som använder sig av samma stylist! (Eller, låter bli att använda samma stylist, snarare.) Den skäggiga, ruffiga, ovårdade stilen för manliga excentriska genier blir tydligen aldrig omodern ...









P.S. Likheterna syns kanske än tydligare i deras Lego-alter egon (alter legon?).

Bokmalan tillbaka till skolbänken!

Om ni undrar varför det blir lite tyst emellanåt här på bloggen, så är det för att undertecknad har fått för sig att läsa en distanskurs (trots heltidsarbetandet). Kursen heter Biblioteksprojekt och ledarskap, och just nu håller jag på för fullt med kurslitteratur och att skriva en projektplan. Mycket intressent - jag rapporterar vidare sedan när kursen är klar.

Men, alas!, hindrar detta mig ifrån att läsa skönlitteratur så mycket som jag vill. Hence - den relativa tystnaden på bloggen. Hav dock hopp, kära läsare! Kursen är endast några veckor till, sedan bör ordningen vara återställd ...

Bokmalan har fått medalj! För berömliga gärningar!

Bokmalan tackar Anna för den fina utmärkelsen Kreativ Blogger award! Så här skriver hon:

"Bibliotekarien Fias blogg är fylld av intressanta recensioner, fina bilder och ohejdad Twilight-kärlek. Ren läsglädje."

Jag blev verkligen superglad. Kolla gärna in Annas eminenta blogg Bokstävlarna!

Ränderna går aldrig ur

I höstas debuterade Agnes Hellström med denna roman, Ränderna går aldrig ur. De få tidsmarkörerna genom berättelsen (Lasermannen, Pearl Jam, Medan du sov) talar tydligt om för mig att vi är jämnåriga, författaren och undertecknad här.

Elin härstammar från en överklassläkt men är uppvuxen med sin lärarmor i lilla Gimo utanför Uppsala. Hon återupptar plötsligt kontakten med den förmögna mormodern och söker till en anrik internatskola i Sigtuna.

Det glamorösa livet på internatet med den självklara gemenskapen som Elin hade föreställt sig, blir inte riktigt som hon tänkt sig. De unga, vackra och rika är i själva traumatiserade av olyckliga barndomar och prestationsångest, och droger, alkohol och ätstörningar är vardagsmat. Hierarkierna, den elitistiska synen på människor och den naiva synen på Sverige som ett klasslöst samhälle, är alla saker svåra att smälta för Elin. Konflikterna skärps när Elin igen får kontakt med barndomsvännen Behnam.

Tre gymnasieår skildras nästan skissartat genom romanen, men genom nedslagen skildras skolmiljöerna och klasskillnaderna glasklart. Jag blev väldigt förtjust i Hellströms språk, som verkligen är Elins; ibland nästan ofärdigt, som en skulle skriva i en dagbok. Det är som att författaren först har skrivit långa dialoger och beskrivningar, och sedan skalat av allting förutom det absolut nödvändigaste.

Jag tycker också om att karaktärena är så mänskliga och förhållandevis nyanserade. Elin försöker både passa in och är ibland feg, men är också modig och självständig. De "bratigaste" av Sigtunaeleverna, som till-och-från pojkvännen Otto, tillåts också vara ömsinta och goda.

Vad som är överklass, kan en verkligen fundera över, då Elin ofta känner sig malplacé trots sina "fina" anor. För mig leder detta tankarna till tv-serien Gilmore Girls, där en av huvudpersonerna, Rory, också är barnbarn i en förmögen släkt men själv är uppfostrad under enklare former av en ensamstående mamma. Den typen av erfarenhet, och de perspektiv på livet som både Elin och Rory har med sig, passar i vart fall inte in i romanens elitistiska internatmiljö.

Boken gick förvisso snabbt att läsa, men stannade verkligen kvar hos mig efter läsningen.