Önskar du bli genusupplyst ...

... men pallar inte att läsa alla teoretiska praktverk? Känner du dig dagligen förbannad över samhällets ordning men kan inte sätta ord på varför? Jag kan inte göra annat än att rekommendera dig att läsa Liv Strömquist. Vad som helst av henne.

Just nu läser jag senaste albumet Kunskapens frukt (tack E-B för presenten) och, oh my god, jag blir asförbannad och lycklig på en gång. Arg för att genusordningen ser ut som den gör och för hela vår långa och sunkiga världshistoria som har lett oss hit. Men lycklig för att Strömquist synliggör och tillintetgör den på ett sådant sjukt smart och avväpnande sätt.

Hon källhänvisar som ett proffs, men gör teorier lättillgängliga. När jag som ny för hela den akademiska världen försökte förstå begreppet "diskurs", önskar jag att min litteraturdocent-farbror hade gett mig synonymen "samhällsberättelse". Så lättfattligt.

Alla borde läsa Strömquist. Särskilt de som absolut inte vill. Så kanske det finns en chans till att sådana här feministiska, satiriska serier inte ger oss sådana himmelska/plågsamma aha-upplevelser/igenkänningskomik i framtiden.

Bilden är naturligvis tecknad av Strömquist och är lånad från en artikel i ETC.

Bokmalan som började läsa

Vips, så började jag försiktigt läsa lite igen ...! Förutom recensionsböcker är det inte många ord som begluttats av dessa ögon det senaste halvåret. Knappt ens DN eller Vi läser har slunkit ner.

Plötsligt fungerade hjärnan, plötsligt fanns där lite tid över och två händer fria att bläddra med. Plötsligt, kamrater där ute i den virala etern, hittade jag fram till en kär gammal codex och lyckades faktiskt ta mig längre än de första, ynka sidorna innan jag somnade. 

Inte helt överraskande var det Jacqueline Carey som drog igång någonting som försiktigtvis kan benämnas läslust igen. Jag är snart klar med första delen i hennes Naamah-serie, Naamah's Curse. 

Inte lika självklar som Kushiel-serierna; jag saknar mörkret som håller balansen i hennes värld. Men fortfarande blir jag indragen och iväglockad på äventyr av både magisk och erotisk karaktär.

Jag har också börjat på Neil Gaimans senaste roman - The Ocean at the End of the Lane. Den är väldigt efterlängtad! Så högtidligt var det att jag faktiskt riggade upp så som bilden visar - balkongen om aftonen, en kanna te, kuddar, plädar och tända ljuslyktor. Precis vad själen behöver ... 

Bokmalans stora projekt ...

... förklaras bäst med denna bild! Kontentan är att hon är extra lycklig, men har just nu föga tid till läsning. Var därför inte oroliga om bloggen kommer att ligga i träda en period - jag är säker på att vi ses åter!

Hobbiton

Som ni, kära läsare, kanske minns så var undertecknad på resa i Nya Zeeland förra året. Då besökte jag det magiska ställe som är inspelningsplatsen för Hobbiton i vissa filmer som vi känner igen och älskar.

Nu när första Hobbitfilmen har haft premiär är det fritt fram att (äntligen!) få publicera lite bilder därifrån.

För att se albumet, följ länken här: mycket nöje ...!

Kvittrar i Vi läser

I senaste numret av trevliga litteraturmagasinet Vi läser har en tweet från Bokmalan slunkit med. Angenämt!

Bokmalans höst

Den här hösten har varit ett spännande äventyr med omorganiseringar på jobbet samt Ett Stort Livsprojekt.

Summan av kardemumman har därför varit att bloggen helt har legat i träda. Jag har dock både läst och twittrat en hel del.

Tänkte passa på att sammanfatta några av höstens höjdpunkter så här inför det nya året.

Höstens ...

... bibbla: Lidingö stadsbibliotek. Det är lätt att låta bli att ta sig till andra bibliotek, när en själv står i bibblan hela dagarna. Men har varit på detta bibliotek flera gånger på sistone och lånat med mig högvis av romaner som har stått uppskyltade. Mycket nöjd! Lyxigt att känna sig som en gäst på bibliotek.

... dystopi: Karin Tidbecks Amatka. Språkligt välkomponerad wierd historia om ett strikt organiserat samhälle med rysk känsla där själva verklighetens intakthet hålls uppe med hjälp av ord.

... fantastik: Dödsritten av Maggie Stiefvater. Livet på kargt ösamhälle i skuggan av de livsfarliga capaill uisce, blodtörstiga havshästar. Det var någonting med den här historien som bara gick rätt in i mig. Gillar skarpt!

... filmupplevelse: Inte helt överraskande, nya Hobbit-filmen - The Hobbit: An Unexpected Journey. Underhållande och så mycket mer innehållsrik än vad jag hade föreställt mig. Ser redan fram emot fortsättningarna!

... klassiker: John Steinbecks mäktiga familjepos Vredens druvor, om depressionen och the  Dust Bowl i USA på 30-talet. Helgjutet språk och med ett starkt socialt patos. Kontroversiell i sin samtid och fortfarande gripande och uppslukande läsning.

... levnadsöde: Otippat nog den biografiskt inspirerade romanen Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld. Så otroligt intressant läsning! Bygger på bibliotekarien och presidenthustrun Laura Bushs liv och äktenskap. 

... långkörare: Anna Karenina av Lev Tolstoj. Märkligt gripande och spännande, trots att det egentligen inte händer så himla mycket. Vi följer några adliga/övremedelklassliga familjer i Moskva och Petersburg i 1800-talets tsarryssland. Äktenskap, otrohet, politik, religiösa spörsmål, intriger och förvecklingar, med Annas och Vronskijs förbjudna romans som ett slags nav.

... läskaramell: Underbara The Night Circus av Erin Morgenstern. En 1800-talscirkus i svart och vitt som bara är öppen på natten, tvillingar, synskhet, kärleksintriger och duellerande magiker. Ja tack, helt enkelt!

...ångest: Sofia Nordins Gå sönder, gå hel, om två sidor av samma kvinna. Anna, till ytan välanpassad medelklassfru men med ett bråddjup på insidan. Lisa, den vardagliga tvillingen till närmast gudomliga Freja, som rymmer med ett litet barn som inte är hennes. Smärtsamt och väskrivet!

... ära: Att vara Augustpriselektor i barn-och ungdomsklassen. Mycket roligt och spännande! Extra roligt att min favorit vann - Nina Ulmans kuriosapärla ABC och allt om D. Den rekommenderas för alla språk/alfabetsnördar där ute!


Gott nytt bokår, kära ni! Tills vidare finner ni mig som bilden visar.

Sommarlov

Kära bloggen! Tänk, nu var det länge sedan ett inlägg författades i dig. Det känns också som ett tag sedan som det lästes något vettigt överhuvudtaget.

Jag börjar inse att min hjärna har gått på sommarlov och därför tänker jag tillåta mig själv att lägga bloggandet formellt på is, istället för att ha den där gnagande känslan av att det var något en borde göra, ni vet ...

I veckan gick jag förbi PUNKTMedis och plockade ihop en vacker och skön sommarläsningshög från deras Urban fantasy-sektion. Hurra för det! Kändes jättelyxigt att kunna gå till en annan bibbla än sin egen och låna så mycket; jag gör sällan det.

Så om ni undrar vart ni har Bokmalan i sommar är svaret: på stranden/i schäslongen/i badkaret uppslukad av någon av dessa sköna supernatural romance-historier. Alternativt djupt inne i säsong 4 av Doctor Who. Och hon klagar icke!

En god boksommar till er där ute nu!

P.S. Jag tweetar lite om varje bok jag läser. Syns både i sidospalten här i bloggen samt förstås på själva Bokmalan på Twitter. D.S.

Ack, du bortglömda blogg!

Helt plötsligt hade det gått jääättelång tid sedan någonting alls uppdaterades i denna min blogg! Vad var det som hände; jag tyckte att jag hade ett sådant bra flow där ett tag.

Kan endast skylla på sådana saker som kroppsliga krämpor och för lite tillgängligt hårddiskutrymme i hjärnan på grund av förändringar på jobbet.

Men läst har jag i varje fall gjort. Exempelvis del två i två olika serier: Eld av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (som jag gillade bättre än den första!) samt De dödas strand av Carrie Ryan. Stor spänning!

Jag har både läst SCUM och varit och tittat på Turteaterns uppsättning av den samma. Omtumlande. Ska försöka ta mig igenom Sara Stridsbergs Drömfakulteten nu också, för att få till en treenighet av det hela. Vill skriva mer om detta.

Men mest av allt har jag tittat på tv-serier. Jag har bland annat börjat grotta ner mig i Doctor Who/Torchwood-träsket, vilket känns som ett väldigt behagligt ställe att befinna sig på. Jag har en vision om att jag snart ska sätta mig och plita ett inlägg om alla dessa fantastiska tv-serier.

One day, soon ...

A Storm of Swords

A Storm of Swords, denna seriens tredje del, börjar precis efter det stora slaget vid Blackwater Bay, det kaotiska mötet mellan två kungars flottor: Joffreys och Stannis. 

(Har du, kära läsare, inte hunnit så här långt i serien finns det alltså risk för S-P-O-I-L-E-R-S!)

Genom dvärgen Tyrions, då the hand of the King, oväntade krigslist slukades hela floden av alkemisternas vildeld och, trots stora skador, vann Joffreys sida. Stannis hela flotta förstördes, vilket vi snart får flera detaljer om genom att vi får följa the Onion Knight, Ser Davos. 

I Riverrun släpper Cat, olovandes, Ser Jamie fri för att byta tillbaka sina döttrar från King's Landing. Han blir "eskorterad" av svärdskämpen Brienne av Tarth. 

Robb fortsätter att kämpa mot Lannisters som  the King in the North medan Aryas ensamna resa fortsätter att leda henne på villovägar och får henne att hamna i än märkligare sällskap. Allt detta medan de yngsta sönerna Stark båda fortfarande tros vara döda ...

Jon Stark hamnar i oväntade konflikter bortanför the Wall, då han tvingas till obehagliga val för att kunna infiltrera vildangarnas läget som tillhör Mance Rayder, kallad the King Beyond the Wall. 

I det yttersta nord härjar också ett slags levande döda, White Walkers, som endast kan dödas med eld eller med det ovanliga materialet dragonglass. Detta samtidigt som the Wall bemannas av färre bröderna än någonsin tidigare i Westeros långa historia.

I King's Landing härjar den, trots sina unga år, grymme kung Joffrey och klanen Lannister styr med järnhand. Sansa slipper förvisso undan sin trolovning med kungen men tvingas till andra val istället.

Och på andra sidan havet samlar Danaerys Stormborn ihop sin armé och väntar på att hennes drakar ska bli stora nog att återvända till Westeros.

Puh! Det var inte lätt att försöka kortfattat sammanfatta denna tegelstensroman, som också bara är en del av George R.R. Martins enormt episka fantasysvit A Song of Ice and Fire.  En serie som förstås är aktuell flera gånger om i och med att första tv-serien just (officiellt) visats klart i Svea (inklusive den trevliga TV-cirkeln). Dessutom sparkar andra säsongen igång nästa vecka och jag råkar (för en gångs skull!) ha den köpekanalen som serien går på.

Ungefär första halvan av boken tuffade på ganska långsamt för mig. Men sedan brakade allt lös och jag kände mig snarast manad att kravalläsa. Det har varit sååå spännande läsning! Jag har blivit riktad jädra obehagligt överraskad flera gånger. 

Martin är, milt sagt, inte snäll mot sina huvudpersoner och jag kommer till den obehagliga insikten att nog ingen går riktigt säkert. Vilket på ett sätt gör mig arg och ledsen. Men framförallt tycker jag att det är starkt och originellt.

Jag skrev en del om genusinvändningar i ett tidigare inlägg, när jag just hade läst klart A Clash of Kings. Och visst kan jag tycka att det är trist att en fantastisk sekundärvärld måste vara patriarkal till sin struktur, när en skulle kunna passa på att utforma den på vilket annat sätt som helst. 

Jag tycker, i varje fall, att det finns intressanta, komplexa och mångfacetterade kvinnliga karaktärer i denna värld. 

Det som blir lite tröttsamt är just den patriarkala blicken som ständigt faller på dessa kvinnor.

Martin är en otroligt skicklig berättare; hans sätt att skriva är ett imponerande hantverk. 

Jag kliver rakt in i de olika delarna av hans sekundärvärld och får möta ett stort persongalleri. 

Här ges detaljer, miljöbeskrivningar, delar av rikets historia och mycket annat stoff visas för mig på ett sätt som gör det lättfattligt, intressant och engagerande. 

De hundra- och åter igen hundratals sidorna liksom flyger förbi, liksom milen man färdas i Westeros. Jag kastade mig genast rakt in i fjärde delen ...

Bilden är lånad från Westeros News.